BARNFATTIGDOM
Så var fattiga barn åter i debattens centrum. En organisation (Rädda Barnen) ser ett tillfälle att stärka sitt existensberättigande, debattörer argumenterar för ökade bidrag (vänstern) och debattörer argumenterar för arbetslinjen (borgerligheten). Det hela strösslas med tidningsreportage som antyder att barn utan Playstation är "fattiga".
Intet nytt under solen. Men det finns trots allt förutsättningar av allt engagemang; nästan alla är överens om att barn inte ska gå hungriga eller få en klump i magen när skolan planerar klassresor. Jag tror inte att Playstations och märkeskläder regnar ner från himmelen, som en del tycks tro, men det är inte värdigt en välfärdsstat att barn hungrar och inte kan delta i skolaktiviteter. Så långt är de flesta överens.
Men vill vi åt problemet går det inte att blunda för att det finns föräldrar som, av olika anledningar, gör fel. Det finns de som lägger pengarna på sprit och cigg, dyra resor och det finns föräldrar som helt enkelt inte vet hur mycket svensk skola kräver att barnen ska ha i form av idrottsutrustning och annat.
Det provocerar att påpeka det här. Delar av hipstervänstern vill helst låtsas att problemet inte existerar, eftersom det stör tesen att generella bidragshöjningar är det enda rätta.
Elin Grelsson har exempelvis antytt att jag skulle komma från någon övre klass i en förvirrad krönika (Aftonbladet, 8/2) och Daniel Swedin, numera på Aftonbladets ledarsida, läser in att jag menar att fattiga ska "skärpa sig". Med den inställningen hjälper man inte en hel del av de fattiga barnen, kan jag säga. Riktat stöd betyder inte att proletära barn ska ställas upp i skolmatsalen och buas ut, det betyder att skola och samhälle ser till att pengarna når barnen i form av gratis skolmat och annat.
Skolan kan inte utgå från att alla barn lever i trevliga familjer där det alltid går att klämma
Rikta resurserna direkt till barnen som behöver det. fram en hacka för skolutflykter. Det är då fattiga barn verkligen pekas ut. I veckan berättade "Ekot" att mängder av skolor tar ut höga och felaktiga avgifter av eleverna. Bara under förra året upptäckte Skolinspektionen 50 skolor som på olika sätt bröt mot principen om att det ska vara gratis för eleverna att gå i skolan. Smäll dessa skolor på fingrarna!
Vänsterpartiet i Stockholm har presenterat några förslag i rätt riktning: fri entré för barn till simhallarna, sänkt avgift till kulturskolan, kontrollera att alla ungar går i skolan och att ingen skola tar ut avgifter för resor och utflykter.
Man kan även utveckla läxläsningsverksamheter och se till att barn utan dator hemma kan få sitta på bibliotek även kvällstid. Varför? För att det når barnen och för att människor behöver ha förutsättningar för att klara sig i livet.
När Håkan Juholt har nämnt det problemet med dyra utflykter och resor yrar exempelvis DN:s ledarsida om att han vill ha höjda bidrag.
Höja bidrag vill han säkert också, men i frågan om smygavgifter är han helt rätt ute.
Det finns inget som säger att skolan måste anpassas till DN-skribenternas ekonomiska och klassmässiga förutsättningar.
Glöm alla andra för ett ögonblick; fokusera på barnen som verkligen behöver det.
