Den som offentligt säger att kamphundar är ett samhällsproblem får räkna med att kallas okunnig, idiot, populist och rasist. Kamphundsförespråkare fördummar debatten.
När jag i somras skrev att kamphundar inte hör hemma i flerfamiljshus haglade orden och antydningar om att "vi vet var du bor". Men kära kamphundsförespråkare; problemet finns och försvinner inte av att ni bekräftar fördomarna om er själva.
Sanningen är att det sker tusentals fall av hundattacker, mot både djur och människor, varje år. Det finns ingen perfekt statistik men enligt TV4:s "Kalla Fakta" har antalet hundattacker nästan fördubblats de senaste tio åren. Under samma period sägs andelen kamphundar i Sverige ha ökat från cirka 300 till 5600.
I skogsdungar och på andra platser hittas söndertuggade träd där hundarna har "tränat".
I socialt problemtyngda bostadsområden är människor rädda. Rädda är säkert även de unga män som skaffar sig hundarna; Ju fler som skaffar sig kamphundar desto fler känner sig tvungna att själva skaffa sig en. Som vilket vapen som helst.
Dessutom kan man gissa att det finns ett mörkertal i anmälningsstatistiken. Om jag skulle attackeras av aggrohundar i mitt bostadsområde finns risken att jag inte skulle våga anmäla. Varför? Jo, för att de som äger hundarna vet vad de håller på med och är inga man vill reta upp. Alla vet vad det är frågan om: hundarna är farliga. Hundarna köps för sina egenskaper och tränas till att bli farliga.
Antingen kan man tycka att folk som bor i områden med farliga hundar får skylla sig själva, eller så diskuterar man vad man kan göra åt det. Kennelklubben rycker mest på axlarna. Fredrik Steen, hundcoach, diskuterade nyligen kamphundsfrågan i tv. När åsikten att människor måste gå före hundar kom upp under diskussionen svarade Steen nonchalant "du är inte påläst". Jaha, ja.
Så fort man inte tycker som hundcoachen, "experten", är man alltså okunnig och kan avfärdas. Lycka till med den strategin, Steen.
Om det är någon gång Kristdemokraterna har rätt så är det i den här frågan. I partiets manifest inför valet har det stått att folk inte ska behöva "möta hotfulla och aggressiva hundar i sin närmiljö" och att "Bostadsföretagen måste ta ett ökat ansvar och lagkraven på hundägare kan behöva skärpas."
Helt rätt, men ändå retar dessa harmlösa meningar gallfeber på somliga. Politiker som Lars Ohly jämställer "hetsen mot kamphundarna" med hets mot folkgrupp.
Kanske tycker Ohly att hetslagstiftningen ska justeras, så att folk som är rädda och "fördomsfulla" mot kamphundar kan anmälas.
Liknande strunt skrivs på nätet. En kamphundsförespråkare bloggar om att kamphundsförbud är "som att förbjuda en viss sorts människor, som romer eller afrikaner, mörkhyade..." Bloggaren i fråga konstaterar att Kristdemokraterna är ett - håll i er - "rasistiskt parti".
Man undrar om dessa skribenter, Ohly eller ledningen för Kennelklubben, någonsin behövt gå omvägar eller oroat sig för sina barn på grund av aggressiva hundar i bostadsområdet. Troligtvis inte.
I Facebook-gruppen "Vi som inte håller med Mats Odell om 'kamphundar'" står det "GUNS DON'T KILL PEOPLE, PEOPLE KILL PEOPLE". Ja, och just därför får inte vem som helst, hur som helst, köpa eller använda vapen. Varför ska hundar som vapen vara ett undantag?
