Invandrargrupper antas bli upprörda. Oroade varnar för att personalen på simhallar blir provocerade. Argumenten mot att några feministtjejer går till simhallen utan bikiniöverdel når ständigt nya höjder.
I veckan sa Yvonne Gustafsson från Malmö kommuns fritidsförvaltning att "Det handlar inte bara om muslimska grupper utan att även andra svenskar tar anstöt när en liten grupp provocerar genom att visa upp brösten". Hänsyn måste tas till Malmös "befolkningsstruktur", resonerar förvaltningen.
Om offentliga utrymmen ska anpassas till "befolkningsstruktur" undrar man genast vad nästa steg kan tänkas bli. Ett förbud mot urringade baddräkter? Mot korta kjolar i offentligheten?
Somliga ogillar att kvinnor visar armarna, benen, håret, allt. Andra stör sig tvärtom på för mycket tyg.
Yvonne Gustafsson och tjänstemännen i landets kommunförvaltningar kan säkert analysera befolkningsdata och presentera detaljerade förslag på hur män och kvinnor bör gå klädda.
Och varför inte en telefonlinje, en slags stödlinje, för ledsna medborgare som förargas över hur andra går klädda i offentliga utrymmen?

Allvarligt. En och annan badgäst har kanske inget bättre för sig än att gå till simhallspersonalen och klaga så fort tillfälle ges. Gissningsvis rör det sig om väldigt få. Den som är rädd för att se naken hud undviker troligtvis badhus. Ändå skickas kvinnor ut från simhallar för att de klär, eller klär av sig, som män.
Två tjejer från "Bara bröst" som avvisades från en simhall i Uppsala anmälde händelsen till jämställdhetsombudsmannen, som i sin tur - märkligt nog - hänvisade till "rådande normer" och "anständighet". Sedan årsskiftet är Katri Linna diskrimineringsombudsman. Oklart vad hon tycker i frågan, men hon har knappast gjort sig känd som jämställdhetskämpe.
När så kallade svaga grupper blir diskriminerade av varandra, som när en religiös man inte vill ta kvinnor i hand, går religion före jämställdhet.

I kommunerna grubblas det fortfarande över badkläder.
"Det har även blivit ett arbetsmiljöproblem för personalen, som dels har problem att hantera de provocerande kvinnorna och dels får problem med de negativa reaktionerna hos övriga kunder", skriver Yvonne Gustafsson i ett mejl när jag frågar hur förvaltningen i Malmö resonerar.
Men för det första är offentliga simhallar inte privata företag som ska serva "kunder" - på privata simhallar får man för min del ha vilka regler man vill. Det är inte mina pengar eller min simhall.
Kommunalt finansierade simhallar är en annan sak. Och kommunens uppgift är inte att rätta reglerna efter "befolkningsstruktur" eller känsliga medborgare, det är att se till att simhallarna har lika regler för alla. För det andra: "arbetsmiljöproblemet" försvinner om personalen tillåts ägna sig åt sitt jobb - hålla ett öga på barn och slöfattade som inte håller sig till högertrafik bland motionssimmare - snarare än att leka sedlighetspoliser.
Det finns barn som av reaktionära föräldrar inte tillåts delta i simundervisning, barn som täcks från topp till tå. Här får staten gärna kavla upp ärmarna och lägga sig i klädsel som hindrar.
Att kräva "anständighet" av kvinnor som visar lika mycket hud som män ska statlig eller kommunalt anställd personal däremot ge fan i.