Sakine Madon

Myterna växer när Norrland släcks ner

Publicerad

Vad får vi när var femte journalist bor i Stockholms innerstad och riksmedier lämnar Norrland? Svar: En mycket skev medierapportering.

I Skellefteå, där jag jobbar på tidningen Norran, hade TV4 sin sista sändning för ungefär en månad sedan. Kanalen är inte den enda som drar ner på lokalbevakningen.

Tidningarnas telegrambyrå, TT, har redan lämnat Norrland och även SVT sänker ambitionerna för att i stället fokusera på större städer söderut. Det är synd att public service följer strömmen, för avståndet mellan riksmedierna och landets övre halva är redan påtagligt.

Det är inte ovanligt att skribenter i de större tidningarna utgår från att alla läsare ska känna till gator i Stockholms innerstad. Frågor som diskuteras i huvudstadens journalistkretsar tycks ses som riksangelägenheter – nu senast har frågan om ”kulturmannen” stötts och blötts. Och när journalister väl försöker säga något om vad som händer norrut, blir det lätt fel ändå.

I Kiruna tog jag härom månaden en fika på redaktionen för SVT Oddasat, som sänder på samiska, och samtalet kom att handla om journalistisk. Det händer att andra redaktioner titulerar personer, som intervjuats i inslag, som ”samer”. Som om alla samer på något sätt skulle dela uppfattning.

Hur troligt är det att en intervjuperson skulle tituleras ”svensk”? Det händer även att man kan få se en faktaruta om samer, som om de vore ett folk i något avlägset exotiskt land på andra sidan jorden.

Ett annat exempel på när kunskaperna om Norrland haltar är den i Dagens Nyheter publicerade krönikan ”En pratglad brandman från Boden” (3/6). I krönikan beskriver Golnaz Hashemzadeh en brandman, Thomas, som ska ha uttryckt sig rasistiskt under en flygresa. Han ska enligt Hashemzadeh ha sagt att ”sånadär Muhammeds” kan spränga bomber när som helst och att de borde försvinna.

”Du vet, det började en Muhammed på brandstationen för ett tag sen. Vi ville inte ha honom där, gjorde livet surt för honom. Han fick nog, slutade efter ett tag”, sägs denne brandman ha sagt.

Texten spreds snabbt i medie-Sverige. Men i Boden skakade man förmodligen på huvudet, inte minst på brandstationen. Bengt Nilsson, chef för räddningstjänsten i Boden, har i SVT Nordnytt förklarat att det aldrig har jobbat någon som heter Muhammed på deras station: ”Det närmaste vi kommer är en deltidsanställd vitryss som jobbar kvar och som jag vet trivs med jobbet”.

Jag ringde upp Nilsson, som berättade att alla på stationen mår lite dåligt av påståendena i DN. Han ställer en befogad fråga: ”Även om vi i Boden vet hur det ligger till, hur vet människor i Göteborg, Skellefteå eller Malmö det?”

DN vill inte gå ut med en rättelse eller förklaring, utan svarar att ortsnamnet borde ha anonymiserats, ”lämpligen till en mindre stad i norra Sverige”. Tidningen menar att brandmannen i texten kunde ha haft ”vilket yrke som helst”. Men vad hjälper fluffiga omformuleringar när historien har visat sig vara osann?

Skulle tidningen ha framställt en brandstation i Stockholm eller Malmö på samma sätt? Gett ett lika nonchalant svar? Och hur kan vi veta så lite om landets ursprungsbefolkning att faktarutor behövs?

När över halva Sveriges yta blir diffusa Norrland, i mörkaste medieskugga, ser det sannerligen inte ljust ut.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag