På en punkt avundas jag etniska svenska män mitt i livet. Det vore trevligt att då och då slippa höra att man är kvinna eller invandrare. Ett exempel: Jag bjöds nyligen in till ett seminarium för att delta i en panel. Könstillhörighet var fullständigt irrelevant för ämnet som skulle diskuteras. Ändå möttes jag av en leende arrangör som sade: "Vi tyckte att det var så roligt att du är kvinna!" Syftet var naturligtvis inte att förolämpa mig. Det var lätt att förstå hur de hade tänkt när sex män, plus jag, placerades på en scen.

Men snarare än att avslöja att de sökt en kvinna att dekorera samtalspanelen med, hade de kunnat intressera sig för vad jag kan. Och om den manliga dominansen nu var ett bekymmer, tillåter jag mig undra varför så många män - några av dem sade ungefär samma saker som varandra - hade bjudits in. Deras närvaro sågs förmodligen som självklar. De slapp höra att det är så roligt att de är män. De får troligtvis oftare höra att det är roligt att de kan mycket eller jobbar med intressanta saker.

Även när män kvoteras in pekas kvinnor ut som kvoteringsobjekt. Dessvärre hakar partipolitiken på. Från Moderaternas Per Schlingmann till Socialdemokraternas Stefan Löfven står kvotering numera högt i kurs. Frågan man ska ställa sig är snarare när och varför män ges företräde, och hur det kan hindras. Rätta till felet - att män kvoteras in - i stället för att göra ytterligare fel (kvotera in kvinnor). Fokusera på statliga bolagskoncerner, snarare än privata bolag som staten inte ens äger. Snegla på ledningsgrupper och i stegen under bolagsstyrelserna; vad beror bristen på kvinnor på?

I bland annat en avhandling från Lunds universitet ("Why women ask for less salary than men: Mediation of stereotype threat in salary negotiations") konstateras det att kvinnor både sänker sina målsättningar och begär lägre löner än män. En kvinnlig chef inom näringslivet bekräftade samma sak när vi gled in på ämnet. Hur mycket påverkar den kvinnliga könsrollen - marinerad i altruism - situationen på arbetsplatser? Det finns oändligt mycket i våra könsroller att ifrågasätta.

Tillpiffad statistik genom kvotering eller särbehandling är att göra det för lätt för sig, även om tanken verkar locka. På Diskrimineringsombudsmannens hemsida står det: "Syftet med positiv särbehandling är att utjämna skillnader i villkor mellan olika grupper. För att ge enskilda lika möjligheter krävs det ibland att människor behandlas olika."

Nej, kära DO, det är inte enskilda som ges "lika möjligheter", utan enskilda som ges grupprättigheter till nackdel för personer som får dras med att de tillhör "fel" grupp.

Vi kommer inte ifrån att särbehandling, såväl kvotering som positiv särbehandling, är diskriminering. Metoden ger människor fördelar, eller nackdelar, på grund av egenskaper de inte kan rå för. Kompetens viftas bort som något oviktigt eller sekundärt.

Och följden blir att en vriden föreställning - att kvinnor och andra inte kan lika mycket - cementeras. Vi behandlas som innehållslös dekoration, eftertraktade för annat än våra meriter. Den som tvekar om det, borde testa att gå i mina skor.