Valfusk, oseriösa kampanjer och värst av allt: våld och trakasserier.
Respekten för oliktänkande och för demokratin haltar även i Sverige.
Varje gång jag går till mitt förortscentrum passerar jag två valstugor. Det är Vänsterpartiets och Socialdemokraternas stugor; samma partier syns på alla valaffischer i området och det märks i valresultaten.
Socialdemokraterna brukar kamma hem en majoritet av rösterna på egen hand. Gott så, men i mitt bostadsområde och i andra förorter verkar en del socialdemokratiska valarbetare ha tappat fotfästet.
I förra veckan rapporterade Expressen om misstänkt valfusk. ”Röstmottagarna har upplevt tillvägagångssättet som mycket aggressivt och obehagligt”, konstateras i ett dokument från kommunen.
Människor, som knappt kan svenska och som kanske aldrig röstat tidigare, har fösts in i röstlokaler och serverats färdigkryssade valsedlar i kuvert. Det är inte bara fult demokratiskt sett; det är också fräckt mot de kvinnor och män man anser sig ha rätt att välja åt.
Även fackförbundet Byggnads i Upplands län har polisanmälts för sina metoder. Enligt uppgifter har Byggnads bjudit in förstagångsväljare till en trivselkväll med korvgrillning. Där har man delat ut t-shirts med (S) logga och sagt åt de yngre att i gemensam trupp gå till vallokal för att förtidsrösta på ”rätt” parti.
Moderaterna å sin sida anmäldes tidigare i år för hur en del av partiets provval hade gått till.
I Stockholm kör Sten Nordin & Co en lågvattenkampanj om att S säger nej till Förbifart Stockholm, något som inte stämmer i sak. Saboterade affischer och smärre övertramp är vardagsmat för alla partier.
Men det värsta är förstås våldet och hoten. Riksdagsledamoten Fredrik Federley fick vårdas på sjukhus ett helt dygn efter misshandeln i veckan. Blotta misstanken om att det rör sig om våld på grund av Federleys åsikter eller sexuella läggning ger extra obehag.
Även våldet mot Sverigedemokrater är ett återkommande problem. Varje gång de attackeras kommer argumentet ”det är dumt av extremvänstern för våldet mot Sverigedemokrater gynnar dem”. Det är människor som utsätts för våld och hot på grund av sina åsikter.
Det valtaktiska – huruvida våldet gynnar eller missgynnar SD – är naturligtvis inte det primära. Polisen ska sköta sitt, men resten av oss kan inte rycka på axlarna när det ”bara” är Sverigedemokrater som utsätts. Gör man det är man inte ett dugg bättre än dem.
På det stora hela bor vi i ett bra land och – förlåt klyschan – får ta vara på det. Den som vill rösta ska göra det ostört, de som vill låta bli har också all rätt att sega på soffan. Att kommuntjänstemän, så kallade demokratiambassadörer, vallar folk till vallokaler, eller att man numera kan rösta på vissa Mc-Donalds-restauranger, finns det däremot ingen poäng med. Kalla mig mossig, men rösta ska man helst göra på valdagen, i ordentliga kläder och i en vallokal. Inte med flottiga fingrar på Mc-Donalds!
I morgon vill jag mötas av en lågmäld valförrättare med allvar i blicken. Torrt, pålitligt och korrekt ska det vara. En kontrast mot valrörelsens oseriösa bottennapp, och väldigt vackert när allt kommer omkring.