Anledningen till att Forum för levande historia har börjat informera om "röda" folkmord är att vi har en borgerlig regering. Samma allianspolitiker pratade inför valet för tre år sedan fint om att myndigheter inte ska syssla med opinionsbildning. Men när man själv kan styra tycks det vara oerhört svårt att släppa syltburken.
Att lära av historien är förstås grundläggande för varje civiliserat samhälle; skolan ska lära ut såväl kunskap som värderingar. Undervisningen och forskningen, inte minst om kommunismens historia, behöver bli bättre och mer tillgänglig.
Men att från det gå till att ha myndigheter för historieskrivning - en myndighet som numera också producerar filmsnuttar där enskilda medborgare pekas ut för sina åsikter - är steget långt. Och vad händer med nuvarande utställning om Lars Ohly blir ansvarig minister? Byts Jan Myrdal ut mot Per Ahlmark? Kambodja mot USA?

Nu när ljuset riktas mot kommunismens konsekvenser låter plötsligt en del vänsterdebattörer som principfasta statsskeptiker som ogillar opinionsbildande myndigheter. Synd bara att kritiken är selektiv. Tonen brukar vara en annan.
Som när Miljöpartisten Yvonne Ruwaida nyligen presenterade idén om en ny åsiktsmyndighet som ska "motverka rådande normer". Jag skrev i en kolumn att det är en dålig idé, varpå Ruwaida i en artikel svarade att liberaler verkar vara oroliga "inför tanken att aktivt motverka diskriminering och hets".
Ifrågasätter man Ruwaidas idé om ännu en myndighet är man alltså orolig för att diskriminering och hets ska motverkas genom normkritik. Det skulle förvåna mig om hon trodde på det själv. Att påstå märkligheter om, och att få tyst på meningsmotståndare, verkar intressera mer än att argumentera.
Den borgerliga debattören Thomas Idergard sa exempelvis, i gårdagens morgonpanel i SVT, att Pol Pot-anhängare "måste göra avbön" i det offentliga. Så om folk slutar säga vad de tycker blir allt frid och fröjd?

Det påminner om när det tävlades i att få Lars Ohly att sluta kalla sig kommunist. Det lät då som om den svenska demokratin hängde på Ohlys ordval. Han tycker ju fortfarande som han tycker. Detsamma gäller partikamraterna som ser Kuba som ett föredöme.
Att sopa åsikter under mattan är en usel taktik. I Frankrike är det sedan några år även förbjudet att förneka folkmordet på kristna under första världskriget. I Turkiet är det förbjudet att påstå att samma folkmord har ägt rum. Det är två sidor av samma mynt; statlig styrning som passerat gränsen med råge.
Ja, skolundervisningen i Sverige måste bli bättre. Ja, visst bedrivs det statlig opinionsbildning på många håll och kanter, inte bara via Forum för levande historia. Och ja; kunskapen om hur tro på utopier kan resultera i folkmord måste öka. Men för det finns skolor, historiker, forskare och en fri och öppen debatt.
De röda Mao-glasögonen är inte de enda som behöver tas av. Det finns en modell, med skiftande nyans, som får allt att bli rosenskimrande och paradislikt - bara det finns politiskt marinerade myndigheter som visar oss vägen.