Kvotering
Den här sortens statistik tycks vara godis för kvoteringsförespråkare. "Kolla så sakta det går! Vi måste kvotera!", brukar det låta. Men bristen på kvinnor i bolagsstyrelser och ledningar är till stor del ett symptom på skillnader som finns "längre ner". Tre fjärdedelar av alla företagare är män.
En anledning till att få kvinnor driver eget är att det anses fult att göra vinst som kvinna. Och de kvinnor som startar eget gör det - till skillnad mot män - inte för att i första hand tjäna pengar. När makt och pengar inte ses som lika självklart för kvinnor, klättrar alltför få i näringslivet. Det avspeglas i bolagens styrelser.
Med decimalers noggrannhet beskriver DN Ekonomi könsfördelningen i bolagsstyrelser (28/7). På ett år har andelen kvinnor i börsbolagens styrelser ökat med 3,1 procentenheter. Andelen kvinnor har däremot sjunkit i ledningsgrupperna - med "hela" 0,5 procentenheter. Det räcker för att larma stort med rubriken "Färre kvinnor sitter i ledningen".
Gissningsvis putsar bolagen i första hand könsfördelningen i styrelserna, eftersom de är vana vid att journalisterna tittar på det. Det lär inte vara en slump att ledningsgrupperna inte "går framåt".

Detta fokus på näringslivet är i sig en gåta. Usla bolag som kvoterar in mindre kompetenta män har sig själva att skylla i första hand. Bra företag sållar varken bort kvinnor eller personer med "konstiga" namn. Det är i grunden ägarnas ansvar att sköta sin rekrytering.
Om politiker tror på kvotering kan de föregå med gott exempel i det offentliga. I Finland könskvoteras det exempelvis till kommunala nämnder och styrelser. Tänk alla svenska kvinnofattiga nämnder som ansvarar för tekniska frågor eller infrastruktur. För att inte tala om mansfattiga nämnder som jobbar med sociala frågor och äldrevård. Var är alla ilskna kvoteringsfeminister som skäller på "kvinnofientliga" lokalpolitiker?
Vem ger sig förresten på fackförbunden? Gissa hur många kvinnor som sitter i exempelvis Byggnadsarbetareförbundets styrelse? Av fotot på deras hemsida att tyda: noll. Enligt ett pressmeddelande från "Byggcheferna" säger sju av tio kvinnliga byggchefer att kvinnor inte har samma chans att bli chef.
Inte nog med att fixeringen vid bolagsstyrelser skymmer så många andra sfärer - kvoteringsdebatten dribblar dessutom bort frågan om attityder. Jag tvekar inte en sekund på att det finns gubbkulturer som utestänger kvinnor i såväl byggbranschen som i näringslivets toppskikt.

Det stör vilken feminist som helst. Men i stället för att ropa på kvotering - som i värsta fall stärker bilden av kvinnor som hjälplösa stackare - undrar man var ifrågasättandet av könsrollerna tagit vägen?
Kvinnor ursäktar ofta sitt företagande. De lägger gärna till att de även jobbar "etiskt" eller ideellt på ett eller annat sätt. Som om det vore fult för dem att enbart vara företagare. Det här känsliga förhållandet mellan kvinnor och pengar borde intressera fler feminister.
Hur ska kvinnor någonsin komma i kapp ekonomiskt om kulturen säger att de ska skämmas om de löneförhandlar "som män" eller gör vinst "som män"? Så länge vi inte välkomnar företagsamma och klättrande  kvinnor kommer det att gå i snigeltakt innan den absoluta toppen på allvar skakas om.