INVANDRING
Betnér har skrivit en rad bloggposter om Sverigedemokraterna. Helt rätt: SD ska granskas. I veckan avhandlade han den laddade frågan om "invandringens kostnader". Invandringskritiker hävdar att invandrarna kostar "typ 300 miljarder", medan invandringsvänner hävdar att invandrare tvärtom är en stor vinstaffär. Intet nytt under solen; båda sidor hårdrar till sin egen fördel.
Det tar emot att skriva om kostnader eller vinster för en samhällsgrupp. För vad är nästa steg, att räkna ut vad hemlösa, äldre eller överviktiga "kostar"? Men när felaktigheter surrar runt behöver frågetecknen rätas ut. Det är en myt att frågan om invandringens ekonomiska effekter inte är utredd. Jan Ekberg, professor i nationalekonomi vid Växjö universitet, har länge forskat i ämnet.
Ekberg räknar, grovt sammanfattat, på vad "invandrarna" betalar in till staten, och vad "invandrarna" tar ut i offentliga stöd. Gruppen utlandsfödda jämförs då med personer födda i Sverige. Om den utlandsfödda populationen jobbar mer än går på bidrag, kommer pengarna den infödda befolkningen till del. Gäller det motsatta, "kostar" utlandsfödda.
Så får man fram en årlig nettoeffekt. En fördel med Ekbergs forskning är att den handlar om Sverige och kan visa förändring över tid. (Se exempelvis hans rapport för Expertrådet för studier i offentlig ekonomi från 2009.)
Ekberg påpekar det självklara; resultatet är "en fråga om integration på arbetsmarknaden."
Att invandringen på 70-talet var en vinstaffär är därför inte konstigt. Nyanlända fick jobb direkt. Människor som staten inte betalat ett öre i barnomsorg för, men som genererade massvis med skatteintäkter.

På 90-talet vände kurvan. Människor flydde hit från krig och anhöriginvandringen ökade. Arbetskraftsinvandringen var sedan länge strypt. Arbetslösheten slog hårt och är alltjämt ett problem för många utlandsfödda.
Invandringskritiker lyfter gärna den överdrivna siffran 278 miljarder. Häromåret skrev exempelvis journalisten Gunnar Sandelin att det rör sig om "årliga kostnader på mellan 40 till närmare 300 miljarder kr per år." Han hävdade i samma veva att journalister "mörklägger sanningen om invandrarna".
Den relevanta summan, cirka 40- 58 miljarder om året, blandas alltså ihop med 300 miljarder. Samma hopkok av siffrorna har SD:s Jimmie Åkesson ägnat sig åt. Det är oseriöst.
Invandringskritiker är i själva verket måttligt intresserade av samhällsekonomi. SD är till exempel emot arbetskraftsinvandring, oavsett hur lönsamt det är. Partiet struntar i att det är ett systemfel, när dubbelt så många somaliska invandrare fått jobb i de amerikanska svenskbygderna som i Sverige.

Att SD:s tomma politik synas är jag den första att applådera. Men det räcker inte. Det finns problem. Konsekvensen av att utlandsfödda inte kommer in på en hårt reglerad arbetsmarknad är betydande. Invandring i sig kostar inte, däremot kostar dålig politik. Det borde vi göra något åt.
Inte primärt på grund av "invandringens kostnader" eller för att "hindra SD i valet". Utan av medmänsklighet. Det är inte rätt att hålla folk utanför samhället: i "sina" förorter, fjärran "våra" jobb.