Polletten dunsade genast ner för åhörarna: Ohly vill leda det enda "pålitliga" partiet för välfärd. "Kom inte och påstå att det finns ett annat välfärdsparti" sa en stolt partiledare. Inget sossigt reformtrams här inte.
Välfärd handlar enligt Ohly inte bara om "välfärdens kärna", ett begrepp "de som gillar orättvisor" påstods slänga sig med. Vänsterledaren sa sig i stället stå för den breda synen på välfärd. Därefter rullades en rad idéer fram; gratis kollektivtrafik, rätt till heltid, klimatsmarta hyresrätter, höjda studiemedel, med mera, med mera.
För några år sedan krävde han 200 000 nya jobb i den offentliga sektorn. Nu handlar det förvisso om blygsamma 25 000 nya jobb, men vänsterpartisterna tycks innerst inne övertygade om att politiker kan trolla fram hur många jobb som helst.
Om partiets alla visioner medger Ohly att "Det är säkert dyrt. Men man kan inte begränsa sina visioner till vad de skulle kosta." Visioner i all ära, men det är knappast partiets svaghet. Tvärtom är det starkaste intrycket av Vänsterpartiet - såväl hos väljare som i medier - "ideologisk stabilitet", enligt en ny varumärkesundersökning (Retriever och Synovate).

Man vet var man har partiet, och det märks när Ohly talar. "Det pågår en plundring av våra gemensamma tillgångar", säger han i en tid när den sittande regeringen har höga förtroendesiffror i just hanteringen av ekonomin. Han varnar för att regeringen har en "vilda västern-syn på välfärden". Men de nya Moderaterna är så ultranya att Reinfeldt i söndags klargjorde att de går till val på skattestopp. Frågan är om någon förutom vänsterfalangen i Vänsterpartiet tycker att det är radikalt.

Vore jag Ohly skulle jag snarare ha ägnat några minuter åt att påminna om några av alla de privatiseringar - såsom Täby-Moderaternas försäljning av Tibble gymnasium - som gjorts för hastigt, ansvarslöst och ogenomtänkt. Sverige behöver också ett parti som lyfter den "medelklassifierade" välfärdsstatens brister. I valtider glöms hemlösa, missbrukare och riktigt fattiga ofta bort. En politiker som partiets Alice Åström vill man se mer av.
Som det är nu undrar man ibland vad partiet sysslar med. Partiledaren hävde nyligen ur sig att elitism är okej - men bara för elitspelare inom fotbollen. Då och då kommer märkliga utspel som läxförbud i skolan och "kommunala frisörer" som Vänsterpartiet i Sjöbo föreslog. Det är svårt att ta på allvar.
Ohly tvingas numera - det kostar att samarbeta för regeringsmakt - svälja både trupper i Afghanistan och EU-medlemskap. Samarbetskamraterna är mer positiva till privata initiativ inom välfärden. Det är förmodligen en tidsfråga innan Ohly tonar ner även den hjärtefrågan.
Men Vänsterpartiets största problem - vilket förstärktes av gårdagens tal och utspel - är att det saknar någon som helst gräns för hur hur mycket man vill höja skatter och storleken på staten. Politiken måste prioritera. Nästan alla väljare begriper det.
Under SVT Debatts sändning efter gårdagens tal svarade Ohly med ett entusiastiskt ja på frågan om hans parti håller sig kvar i riksdagen. Med partiets nuvarande profilering får han vara glad om han får rätt.