BOSTAD
Allt fler bor i bostadsrätter, i huvudstaden når ombildningarna från hyresrätt till bostadsrätt nya rekordnivåer vecka för vecka. Fortfarande tror många att de äger sin lägenhet när de har en bostadsrätt. Det gör man inte, man ingår i en bostadsrättsförening som äger fastigheten i fråga.
Bra eller dåligt? Bra för en del, men långt ifrån för alla. Flera läsare har under åren hört av sig om amatörer och övernitiska paragrafryttare i föreningar. Det finns bostadsrättsstyrelser som försökt att vräka folk som legat på sjukhus, grannar som försökt kuppa till sig makt på årsstämmor.
Nyligen skrev en bostadsrättsinnehavare till mig om problemet med att få hyra ut om man periodvis bor utomlands. Han verkar ha råkat ut för en oresonlig förening av värsta sort och undrar: Är det inte dags att ändra svensk lag så att svenskar med hem i flera länder blir bättre skyddade? Alternativet blir annars att sälja sin bostadsrätt.

Våra levnadsvanor ändras, men boendeformerna består. Själv köpte jag bostadsrätt för att slippa hög hyra - i bostadsområden med lågt marknadsvärde kan såväl insatsen som månadsavgiften vara låg. Att bo i hyresrätt var därmed relativt dyrt.
I första bostadsrätten hade jag grannar som roade sig med vilda techno-fester under vardagsnätter. Man hänvisades till Securitas. När Securitas äntligen svarade var svaret att de inte åker ut till förorter som ligger "så långt bort". Inte så smart avtal av föreningen, med andra ord. En annan granne tilläts störa andra för att han, enligt rykten, "hade kontakter i styrelsen".

Även om lagar och regler finns - bland annat bostadsrättslagen - orkar långt från alla tjafsa med grannar. Man biter ihop eller flyttar.
Förstås finns välfungerande föreningar där folk trivs bra. Visst är det så. Andra vill bo i hyresrätt och slippa krångel. En del vill bestämma mycket över sitt boende - men ändå slippa föreningslivet i en bostadsrättsförening.
En ägarlägenhet äger man "på riktigt". De får i dag bara finnas i nybyggda hus, bäst vore förstås om de tilläts också i befintliga bostadshus. En ägarlägenhet kan man hyra ut till vem man vill, när man vill. Tänk vad det skulle underlätta för dem som har flexibla liv, och som periodvis bor i andra städer och länder.
Men ökat självbestämmande roar sällan politiker - motståndet kommer som ett brev på posten. Carina Moberg (S) och ett antal andra partikamrater lade en motion i slutet av 2008. I den står det att det är "svårt att se några fördelar med ägarlägenheter" eftersom boendeformen jämfört med bostadsrätten inte ger "samma naturliga möjligheter till gemenskap och delaktighet de boende emellan."
Men varför inte låta folk få avgöra "fördelar" själva? Inte alla är ute efter "gemenskap och delaktighet", stadgar och möten, med sina grannar. 1900-talet är förbi. Nu är det bara för svenska bostadspolitiker att acceptera det.