Iran är redo att skicka militär och fartyg. Israel försvarar dödandet på Gaza-flottan och Ship to Gaza-aktivisterna hoppar glatt i samma båt som islamister och rasister.
En soppa med många dårar. Och när till och med svenska Byggnadsarbetareförbundet i ett pressmeddelande om Gaza har klargjort att "Detta kan Byggnads inte acceptera", önskar man att debatten äntligen har nått botten. Men då hoppas man förgäves.
Det ställs bisarra krav på att judar i Sverige ska ta avstånd från Israel - samtidigt som de svenska aktivisterna slipper förtydliga vad de tycker om sina mindre trevliga samarbetspartners i Ship to Gaza. Så bakvänt.
Bland andra Torbjörn Tännsjö, professor, "kräver" att judar ska klargöra att de inte står bakom Israels politik. Om judar kritiserar Israel motverkas antisemitismen och judehatet, lyder resonemanget. Tongångarna påminner om när folk efterlyser avståndstagande från muslimer, så fort muslimska fundamentalister är i farten.
Vanliga muslimer eller judar har naturligtvis bättre saker för sig än att ständigt förhålla sig till vad israeliska politiker eller religiösa muslimska ledare gör eller säger. Att dela religiös tillhörighet eller etnicitet med människor som beter sig illa gör en inte till medansvarig eller medskyldig. Så långt borde alla antirasister kunna hänga med.
De som däremot borde klargöra vad de tycker är svenska politiker och andra som gladeligen via Ship to Gaza samarbetar med turkiska IHH - som har kopplingar till Hamas - och representanter från turkiska högerextrema partiet BBP.
BBP:s grundare var aktiv i Grå vargarna, kända för att terrorisera oliktänkande. Partiets ungdomsförbund har hållit fast vid "traditionen" att ge sig på civila kurder. Flera av dom som var inblandade i mordet på den armeniske journalisten Hrant Dinks hade, föga förvånande, kopplingar till BBP. Dessa "fredsaktivister" deltog på fartyget där tumult uppstod. I turkiska medier kavlas bilder ut på blodiga israeliska soldater som misshandlades.
Israel förtjänar kritik och får det också, vilket är bra. Frågan är bara varför fredsaktivisterna inte hajar till när extremister från Iran och Turkiet ger sig in i konflikten. Besättningen på Mavi Marmara satt knappast i ring och sjöng fredssånger.
Turkiets premiärminister Erdogan, numera flitigt hyllad av Israel-kritiker, har inte gjort annat än att kasta sten i glashus den senaste veckan. Hundratals minderåriga - kurdiska barn - hålls fängslade i Turkiet. You Tube blockeras och Google är på gång. Med mera. Om dessa saker tigs det.
Min fiendes fiende-logiken hos fredsaktivisterna är ovanligt stark. När frågan om hur Mehmet Kaplan (MP) och de andra svenskarna som var ombord ställer sig till Ship to Gazas samarbete med högerextremistiska BBP, kom inget svar i gårdagens extrainsatta riksdagsdebatt. Kaplan och vännerna fick flera chanser, men vägrade svara.
Hur vore det med lite konsekvens? Om man nu vill kämpa för mänskliga rättigheter i Gaza, ett lovvärt syfte, borde man möjligen inte samarbeta med högerextremister som inte ens kan stava till demokrati och mänskliga rättigheter.
För få frågor ställs om det. Desto fler tycks upptagna med att ställa obegripliga krav på att svenska judar ska "ta avstånd" från något de inte är ett dugg medskyldiga till.
SAKINE MADON är sommarvikarie på ledarsidan.
