Jag har nyligen flyttat till en fastighet där vi har ett städschema. I veckan var det min tur. När lämplig sopborste och rengöringsmedel för moppen hittats var det bara att sätta i gång.
Jag hade nästan glömt hur det var: hur de gula löven, leran, "tappade" kvitton och småskräp kräver att någon sopar och moppar.
Det är nyttigt att bli påmind om. Att i unga år hjälpa till med hushållssysslor var inte alltid roligt, det skriver nog de flesta under på, men det lärde en att städa upp efter sig. Man lärde sig dessutom respektera det slit som ligger bakom fysiskt arbete.
I dag växer mängder av barn och tonåringar upp i familjer som regelbundet anlitar städare. Enkel och smidig lösning för stressade föräldrar, visst, men jag tror barnen går miste om en nyttig erfarenhet.
Det finns redan många curlade ungdomar i dag, som så fort de flyttar hemifrån tror att studiemedel, bostäder och annat kan regna ner som manna från himlen. Låt mig gissa att de blir fler i framtiden.
Trist nog kallas arbeten med redan låg status för "skitjobb" av en del vänsterdebattörer. S-ledaren i Stockholm, Karin Wanngård, uttryckte sig så i våras.
Inom borgerligheten sägs dessa jobb tvärtom vara förträffliga - men de ska alltid utföras av en "flitig ryska" eller någon annan.
Inget politiskt läger tycks se värdet med dessa sysslor. Antingen ska de ut i svarta sektorn och osynliggöras, eller skötas snyggt och vitt för att "livspusslare" ska slippa veta av dem.
Det råder ingen tvekan om vilken sida som har vunnit debatten.
Även Socialdemokraterna närmar sig, snubblande men säkert, de självsäkra Rut-anhängarna.
Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni talar sig ofta varm för avdraget, som hon kallar "en viktig reform för jämställdheten".
Hon är inte ensam om att beskriva Rut som kvinnoräddare.
I veckan gick frilansjournalisten Lisa Magnusson till Rut-avdragets försvar. Hon undrar retoriskt: "Varför skall just kvinnors omsorg vara gratis?" (Aftonbladet, 23/10).
Det är en bra och befogad fråga, men jag skulle vilja vända på det: Varför måste hushållsarbeten ses som kvinnliga?
Felet från början är ju att få män tar ansvar för hemarbetet. I min feministiska värld är det knepigt att hoppa över det stadiet - att män inte tar ansvar - för att endast se vad utfallet blir om ett hushåll köper sig fritt från något.
Det är förstås bra om städyrket får ökad status eller att svarta jobb blir vita.
Sänks momsen är det klart att det blir snurr på marknaden, det gäller inte enbart för hushållsnära tjänster. Men jag undrar hur bra det är att skit under naglarna blir något udda och konstigt för gemene man.
Det gäller inte bara män (och ibland kvinnor) som smiter undan ansvar, utan även tonåringar som tror att sängen bäddar sig av sig själv.
Är det en katastrof om det ibland uppstår konflikter om städning, eller att hemmet inte ser ut som i en Hemnetannons varje dag? Tveksamt. Hellre lite slit och smuts, än att folk fjärmar sig från allt vad plocka upp efter sig heter. Och på köpet tror sig bedriva jämställdhetskamp.