Många hyresrätter i huvudstadens allmännytta har ombildats till bostadsrätter på senare år. Det är lätt att förstå den som vill ombilda och bli miljonär över en natt. Lika förståelig är ilskan mot ombildningarna. I "Du sköna nya hem. Om utförsäljningen av allmännyttan" (Ordfront) beskriver Kent Werne vilda konflikter som uppstått de senaste åren.

Människor har trakasserats av grannar som velat få igenom en ombildning. Hyresgäster som motsatt sig ombildning har kallats "kommunisthoror". Cyklar har saboterats, bredbandskablar har klippts av, ägg har kastats och folk har hotats.
Nu kan förvisso grannar bete sig svinaktigt oavsett om de bor i hyresrätter eller blivande bostadsrätter. Men drivkraften - att kunna få extremt mycket pengar för att man råkar bo i en attraktiv kommunal hyresrätt - är knepig.
Visst behövs fler bostadsrätter (och ägarlägenheter, för den delen) på sina håll. Men varför inte låta folk köpa loss bostadsrätter till ett mer marknadsanpassat pris? Moderater i olika kommuner har slumpat bort offentliga tillgångar, allt från gymnasieskolor till dagis.

Hafsiga privatiseringar, som kan visa sig ha varit olagliga, förtjänar kritik. Men som liberal är det även svårt att greppa Wernes vänstervärld där allt ont skylls på marknadsliberalism.
Maria Küchen, som skriver förordet till boken, menar att "marknadsvärde" ersatt "människovärde". Werne själv försöker beskriva ombildningarna som något nyliberalt. Han "bevisar" att ledande moderater under det tidigare 90-talet varit aktiva i Moderata studentförbundet. Ombildningar blandas ihop med att "äga sin bostad".
Bara ett problem: kopplingen haltar. Bostadsrätten är från början en socialdemokratisk idé. Du äger inte din lägenhet. Du ingår i en förening - ett kollektiv - som äger den. Så fort du exempelvis vill hyra ut lyan måste du be bostadsrättsföreningen om lov.
Inte nog med den ideologiska förvirringen försöker Werne framställa "ickevita" förortsbor som de stora vinnarna i hans drömsystem med subventionerade hyror i stan. Vilket skämt.

Stockholm City listade för några år sedan miljonprogrammet där jag bor som billigast i Stockholmsområdet - om man köper bostadsrätt vill säga. Marknadsvärdet är lågt. Men ska man hyra i samma område betalar man troligtvis ett överpris för sitt boende i den påstått rättvisa allmännyttan.
Hur vore det med mer marknadsanpassade hyror? När Malmös kommunala bostadsbolag MKB värderade ett stort antal av stadens lägenheter blev resultatet att drygt hälften, lägenheterna på attraktiva adresser, fick höjda hyror - i regel mellan ett par och femhundra kronor. Knappt hälften fick sänkta hyror, som mest med 20- 25 procent. (Fokus 25/4-08). Inget talar för att det skulle vara radikalt annorlunda i Stockholm. Ändå är det marknadshyror som målas ut som det värsta tänkbara.

Det är sant att bostaden inte är som "vilken vara som helst". Jag håller med om det. Man kan inte höja hyror hipp som happ; befintliga hyreskontrakt i allmännyttan bör få bestå. Nya hyreskontrakt borde däremot räkna in marknadsvärdet i större utsträckning.
Varför? Det är mer rättvist. Det ska kosta mindre att hyra lägenhet i ett miljonprogram än mitt i stan.