Som ett mejl i inboxen kommer nu den interna kritiken mot Mona Sahlin. Socialdemokrater i facket, i ungdomsförbundet, på partiets vänsterflank och till och med Aftonbladets normalt Sahlinkramande ledarsida kritiserar alla förlovningen med miljöpartiet och dumpningen av vänsterpartiet.
Det är en anmärkningsvärd mobilisering. LO:s ordförande Wanja Lundby Wedin förklarar att det är ”fel att stänga dörren för vänsterpartiet”. Ännu hårdare är kritiken från enskilda LO-förbund såsom Byggnads och Handels. Fem SSU-distrikt markerar dessutom stenhårt mot miljöpartiet, även om ungdomsförbundet är splittrat och SSU-ordförande Jytte Guteland sluter upp lojalt bakom Sahlin.
Ett tidigare kommunalråd i Malmö, Jan Svärd, startar en namninsamling för att få i gång en medlemsomröstning. Den interna partidemokratin stadgar att om fem procent av medlemmarna kräver en omröstning så ska den genomföras.

Debatten om Mona Sahlins vägval kommer att intensifieras. I dag är det rosornas kalla krig; i morgon kan striden vara verklighet.
Och på behörigt avstånd sitter borgerliga politiker och applåderar. Reinfeldt & alliansregeringen välkomnar förstås varje diskussion om regeringsfrågan - åtminstone så länge alliansen fortsätter att hålla ihop utåt. Ingen kan väl ha missat de obligatoriska attackerna på den rödgröna röran i riksdagen?
Här öppnar sig också chansen att visa på splittringen inom socialdemokratin - den rosaröda röran, om man så vill. Sveriges största parti utgör en intressekoalition. Partiledaren ska inte enbart vinna val, utan också lyckas hålla ihop partiet.
Mona Sahlin har hittills haft en extremt bekväm resa. Utan några anmärkningsvärda utspel har hon surfat på framgångarna i opinionsmätningarna. Personförändringar har gått före politikförändringar: Ut med Britt Bohlin och in med Sven-Erik Österberg som gruppledare i riksdagen. Ut med Pär Nuder och in med Thomas Östros som skuggfinansminister. Och bort med Marita Ulvskog till Bryssel.
Håkan Juholt får vikariera tills Sahlin bestämt vilken efterträdare som partikongressen - formellt - ska utse nästa år. Här har Sahlin chansen att agera FN-soldat i rosornas krig och utse en vänsterprofilerad socialdemokrat till partisekreterare, precis som fredsmäklare Persson gjorde med Ulvskog.
Men konflikten rör mer än skillnaden mellan höger och vänster inom socialdemokratin. Realpolitiska och förhandlingsvana kommunalråd kommer att påpeka hur korkat det är att så ensidigt liera sig med miljöpartiet.

Nu försvinner chansen att i förhandlingar spela ut vänsterpartiet och miljöpartiet mot varandra – något socialdemokratiska finansministrar satte i system under budgetförhandlingarna med de två stödpartierna.
Miljöpartiet kommer att få ett oproportionerligt stort inflytande. Mona Sahlin får betala ett högt pris för att låsa in mp och stoppa fler uppgörelser med regeringen. Tillväxtorienterade fackförbund som IF Metall har skäl att oroa sig för kärnkraftsfrågan; de gröna vill ju snabbavveckla.
Men detta sagt, är det bra att Sahlin till sist har satt ner foten. Väljarna har rätt att få veta med vem och om vad partierna vill samarbeta i god tid före ett val.