Det ligger något djupt stötande i hur illegala invandrare beskrivs nu när EU-länderna arbetar på en gemensam asyl- och invandringspolitik.
Att det handlar om människor som försöker skaffa sig en bättre tillvaro genom att fly undan fattigdom, tycks vara helt bortglömt. I stället betraktas de individer som söker sig till EU som yttre hot som måste bekämpas på samma sätt som terrorism och organiserad brottslighet.
Därmed inte sagt att tanken på en gemensam asyl- och invandringspolitik för EU är dålig. Ett system som ser till så att asylansökningar bedöms på likvärdigt sätt i alla medlemsländer är förstås bra. Men risken är uppenbar att de goda ambitionerna leder fel och att man fortsätter att göra murarna mot omvärlden högre.

Den gemensamma asyl- och invandringspolitiken är en av de frågor som behandlats på EU:s justitie- och migrationsministermöte som avslutas i Stockholm i dag.
Sverige är ett av de länder som tydligast driver öppenhet för både asylsökande och arbetskraftsinvandrare. Detta trots att Sverige är ett av de länder som tagit emot flest flyktingar.
Det vittnar om en förståelse för behovet av invandring, något som tyvärr är ovanligt i EU, inte minst bland de länder som kommit att bli tongivande i debatten. Spanien, Italien och Malta, som också tar emot många flyktingar, kräver exempelvis högre murar.

Även på andra områden märks oron över den illegala invandringen. Just nu förbereds införandet av straff för arbetsgivare som anställer papperslösa. Lagen motiveras med att man vill komma åt dåliga arbetsvillkor genom att tvinga arbetsgivare att retroaktivt betala avtalsenliga löner.
Inget fel med det. Men samtidigt ska arbetsgivarna bland annat bli skyldiga att kontrollera uppehållstillstånd och kunna tvingas att betala för deportationen.
Risken är stor att detta blir ett sätt att göra livet för de illegala invandrarna ännu svårare, och EU-murarna ännu högre.
Det bästa sättet att minska illegal invandring är inte hårdare straff, fler taggtrådsstängsel och nya kustbevakningsbåtar, utan att skapa sätt att komma hit på laglig väg.

Men de steg som hittills tagits räcker inte långt. Det så kallade blåkortssystemet är visserligen bra, men gäller enbart för högkvalificerad arbetskraft. Det måste finnas möjligheter att komma till EU på laglig väg, även om man bara har ambitionen att arbeta på en spansk fruktodling eller ett italienskt äldreboende.
Och det handlar inte bara om att ge människor möjligheten att skaffa sig ett bättre liv innanför EU:s gränser. Det handlar minst lika mycket om att möta det behov av arbetskraft som följer i spåren av en allt äldre befolkning i många EU-länder.
EU:s migrationsministrar borde lägga mer krut på att förklara detta för folk och sluta flirta med unionens växande främlingsfientlig opinion med repressiva lagar.