Det har varit en extremt jobbig tid för Saabs anställda och deras familjer. De har kastats mellan hopp och förtvivlan, mellan möjligheter och nederlag. Den ena spekulanten har avlöst den andre. I juridisk mening har Saab varit nere för räkning två gånger, dels i form av rekonstruktion, dels i form av likvidation.
Om framtiden vet vi bara att även den blir jobbig. För hur i hela världen ska Saab kunna överleva på sikt?
I backspegeln finns, som de flesta svenskar i dag är medvetna om en lång historia av förluster. Det innebär inte per automatik att vinster skulle vara uteslutna i framtiden. Men huvudproblemet är att Saab har varit till salu under minst ett år och om företaget hade varit lika attraktivt på marknaden som det hetat från Trollhättan så skulle kön av multinationella biljättar, riskkapitalister, investmentbanker och andra köpare ha varit lång.
Så blev det nu lilla Spyker Cars och Victor Muller som blev kvar vid grinden i Trollhättan. Det holländska företaget har byggt 300 bilar. 2008 lyckades man sälja för motsvarande 80 miljoner kronor och göra en förlust på drygt 240 miljoner.
Och nu kommer de plötsligt att anses som de perfekta "stabila ägare" Saab varit på jakt efter. Jaha, och var finns riskkapitalet?
Frågan är om Spyker Cars i egentlig mening är att betrakta som "köpare" utifrån det affärsupplägg som presenterats. I praktiken skänker GM bort Saab och delvis finansierar affären med ett lån på 2,4 miljarder kronor i utbyte mot preferensaktier. Allt för att slippa tunga avvecklingskostnader och ekonomiska åtaganden mot olika återförsäljare.
GM har sedan de satte upp Saab på säljlistan varit tydliga med att ett beviljat EIB-lån på drygt 4 miljarder kronor varit ett krav för en försäljning.
Och det är här vi svenska skattebetalare nu tvingas kliva in i Saab-Spykern, utan att vi vet om säkerhetsbältena fungerar och hur de ser ut. Regeringen och Maud Olofsson har beviljat lånegarantier i utbyte mot "fullgoda säkerheter".
Hur ser EIB-panterna egentligen ut? Är det själva fabriken i Trollhättan? Vi talar alltså om ett företag som alldeles nyss var under avveckling.
Maud Olofsson borde alltså upplysa riksdagen och allmänheten hur värderingen av panterna ser ut.
Det är naturligtvis glädjande att någon vill "köpa" Saab, men det hade varit betydligt mer glädjande om skattebetalarna hade lämnats helt utanför.
En tröst är dock att om Mona Sahlin styrt landet så hade inte ägaren hetat Spyker utan svenska staten. Dessutom hade Socialdemokraterna sannolikt tankat Saab - i praktiken GM - med olika överbryggningslån på okända belopp.
Maud Olofsson förtjänar beröm för att hon hållit i plånboken när det gäller andra utsvävningar. Det är uppenbart att GM hade räknat med en svensk regering som lagt sig platt. Att neka Saab ett EIB-lån valåret 2010 hade dock inneburit politiskt självmord.
Med tanke på alla turer runt Saab är det väl säkrast att tillägga: kanske även denna affär inte är så avklarad som den framställs.
