De har det inte lätt med rubriksättningen på LO. Varje år gör de sin rikingrapport, där de jämför 200 mäktiga svenskars inkomster med vad en industriarbetare tjänar. År 1999 skrev man den första granskningen "Eliternas återkomst". I år är titeln "Makteliten kommer igen". Variationerna där emellan har inte varit stora.

Det har varit nya höjder, flyger högre, ökar takten, drar ifrån och befäster positionen. Man skulle tro att inkomstskillnaderna i Sverige närmar sig nordamerikanska nivåer, men så illa är det inte. LO:s chefsekonom Ole Pettersson tillstår ärligt att Sverige fortfarande har "relativt små inkomstskillnader, men ökande".

LO jämför glatt äpplen och päron; industrijobbarens lön med elitpersonernas samlade inkomster, inklusive avkastning av kapital. Hur snett det blir visar jämförelsen med de 20 som utgör politisk elit. De tjänar i snitt 5,3 arbetarlöner. Fast tar man bort talmannen Per Westerberg (M), som är rejält förmögen, så minskar skillnaden till 4,1 gånger pengarna.

Dessutom räknar LO inkomster före skatt. Skulle LO räkna nettoinkomst bleve proportionerna helt andra. Sverige har bevars världens högsta marginalskatt, sisådär 57 procent. Och den slår till på ett tidigt stadium, på inkomster över 47 000 kronor i månaden. Industriarbetaren hade 25 500 kronor, för två år sedan.

Om de franska socialdemokraternas presidentkandidat François Hollande vinner valet lovar han att slå det svenska skatterekordet. Les très riches ska få en marginalskatt på 75 procent.

Men fransmännen har annan syn på rikedom än svenskar. Bara hälften av de 50 börsdirektörerna i LO:s rapport skulle drabbas av krösusskatten. Gränsen är nämligen en årsinkomst på en miljon - euro. Skattesatsen närmast under är 41 procent. Och det är mindre än vad en svensk med en månadslön på 34 000 kronor har på marginalen, hon har nära 52 procent.

Tyskarna har också debatterat sina höjdares bidrag till samhället. Högsta skattenivån har höjts till 47,5 procent - för årsinkomster över 251 000 euro. Nu talar vi alltså dubbelt upp mot vad den svenska statsministern har.

I Finland och Norge, där toppskattenivån ligger strax under den svenska, ligger taket också högre än hos oss. 68 200 euro i Finland och 794 000 norska kronor. Den svenska synen på när någon är rik är extremt snäv, och den drabbar framför allt strävande arbetar- och medelklass.

Inkomstskillnader av anglosaxiska eller franska mått är inget att önska, inte minst eftersom klassresor blir svårare när avstånden är för stora. Men att en rektor som går från en litet och välartat skolområde till ett stort och stökigt inte får behålla ens hälften av löneökningen är omoraliskt. Och industriarbetaren som funderar på att bli arbetsledare borde inte heller möta avskräckningsargumentet om 20 procent i statsskatt.