Det blir en happy halloween för moderaterna. Uppgången för partiet på en månad, från 21,6 procent till 26,1, i den senaste mätningen, gör nog Fredrik Reinfeldt lika glad som barnet över godispåsen i dag.
Resultatet ger också lång näsa åt Sören Holmberg & Co som redan dömt ut alliansen som regeringsbildare i nästa val. I dessa oberäkneliga tider duger det inte att luta sig mot statistik över hur det brukade se ut och göra prognoser för år framåt. Det är inte över förrän på valdagen - en klyscha som är mer giltig än någonsin.
Paradoxalt nog har finanskrisen gynnat alliansen. Den har fått visa sin regeringsduglighet även i svårare tider. Att väljarna nu ger tummen upp för moderaterna kan ses som ett kvitto på att de känner sig trygga med politiken.
Men Reinfeldts framgång är naturligtvis inte bara hans och krisens förtjänst. Den är också Mona Sahlins.
"Svarta september" har använts som namn för finanskrisens utbrott. Det passar också bra som beteckning för när socialdemokraternas framgångssaga med Sahlin i spetsen fick ett abrupt slut. Den dramatiska omsvängningen, från 45,7 till 39,5 procent, borde ge s-ledaren skrämselhicka.
Partiet tappar främst bland personer under 30 år och i storstäderna. Just de grupper där Sahlin tidigare haft starkt stöd. En förklaring till raset är det svaga ledarskap hon har visat i arbetet med den framtida vänsteralliansen.
Efter att torsdagens förhandlingar strandat sa Lars Ohly i går att vänstern drar sig ur om de inte är överens inom två veckor. Det skulle kunna bli ödesdigert för Sahlin. I valspurten kan hon mycket väl stå med så låga opinionssiffror att ett vänstersamarbete är nödvändigt. Samtidigt vill miljöpartiet inget hellre än att slippa Ohlys gäng.
Fram tills vänsterns tidsfrist går ut kan vi förvänta oss att den, sin vana trogen, förhandlar via medierna med utspel som ska pressa s och mp. Det är milt uttryckt inget drömläge för Sahlin.
Hur det än slutar kommer det att vändas mot Mona. Dumpas vänstern visar LO och vänsterflanken inom partiet sitt missnöje och ger upphov till nya, besvärliga rubriker.
Inkluderas vänstern tvingas hon stå med en grinig och pressad Maria Wetterstrand på ena sidan och en flinande Lars Ohly på andra.
Det blir en samling långt ifrån det kamratliga gäng som alliansen är, eller i alla fall med framgång ger sken av att vara.
Ända sedan Högforsmötet före valet har de nött in att de tycker om att umgås, har kul tillsammans och respekterar varandra. Den badtunna, som de aldrig badade i, lever fortfarande kvar som en symbol för den historiska enigheten inom det borgerliga blocket.
Fortsätter alliansen att agera stabilt när lågkonjunkturen nu fördjupas finns chansen att hämta in resten av vänsterblockets försprång.
