Fredrik Reinfeldt inledde sitt traditionella jultal med att delge sina erfarenheter från den Stora Vida Världen. I det påminde han om en gammeldags lärare som håller diabildsvisning för sina elever. Han förklarade hur det funkar, som om publiken aldrig har varit utanför sin hemsocken. Finanskrisen och klimathotet kan inte lösas genom beslut i kommunfullmäktige, slog Reinfeldt fast med uppfordrande stämma.
Han avslöjade att det i FN finns ett stort antal diktaturer som håller varandra om ryggen. Och att Kina är en hyperkapitalistisk enpartistat som växer så det knakar. Hans internationella reflektioner hade varit imponerande i en gymnasists specialarbete.
Men när Reinfeldt kom in på inrikespolitik väckte han dem som eventuellt slumrat in under hans kosmopolitiska föredrag. Det är länge sedan statsministern var så energisk. Hans vanligtvis så nedstämda ögon lyste av revanschlusta.

Statsministern beskrev full sysselsättning som Moderaternas övergripande politiska målsättning. Han särskilde denna vision från den socialdemokratiska motsvarigheten, där lågproduktiv arbetskraft medvetet sorteras ut och dväljs i försäkringssystemen. Reinfeldt talade om vikten av att skapa en arbetsmarknad där alla kan få plats, inte bara de välutbildade och kvalificerade.
Detta är enligt statsministern den avgörande framtidsutmaningen. När befolkningen både blir äldre och mer kräsen vad gäller välfärd måste fler jobba. Man har hört det hundra gånger men det är lika sant för det.

Den här insikten kommer Reinfeldt i valet att ställa mot vänsterns vurmande för den gamla tidens utsorteringspolitik. Det är en klok strategi. Problemet är att den inte inbegriper ett principiellt försvar av socialförsäkringarna. Reinfeldt säger aldrig att regeringen förändrar dem därför att de är så viktiga för vår välfärd. A-kassan och sjukförsäkringen benämns aldrig som något mer än "ersättningssystem" och en del av en "bidragslinje". I ett ekonomiskt läge där stora delar av befolkningen känner sig sårbar får det inte råda några tvivel om att regeringen i grunden står bakom trygghetssystemen.
Mycket talar för att socialförsäkringarna kan bli den fråga som får regeringen på fall. Därför måste Moderaterna förändra sin retorik. Sluta att ständigt tala om a-kassan och sjukförsäkringen som "bidrag". Socialförsäkringarna är grundläggande i ett civiliserat samhälle och måste förändras just därför. De måste vara till för de verkligt behövande.