Man kan lätt få intrycket av att företrädarna för treprocentspartiet Kristdemokraterna ägnar all sin tid åt att förråda varandra. Det är inte riktigt sant.
De när också en besatthet vid att med politiska pekpinnar peta i transsexuella människors könsorgan. Det enda de fortfarande verkligen slåss för i regeringen är att förhindra att svenskar som byter kön någonsin får fortplanta sig.
Trots att det är över fem år sedan könstillhörighetsutredningen dömde ut det drygt 40 år gamla kravet på att man måste steriliseras för att få byta kön har lagen ännu inte ändrats. Bland annat Europarådets MR-kommissionär och Human Rights Watch har slagit fast att steriliseringskravet strider mot mänskliga rättigheter. Och i riksdagen är det bara SD som delar den kristdemokratiska vurmen för trettiotalsmässig fortplantningshygien. Ändå låter alliansen KD hållas.
I en proposition om könstillhörighetslagen som ska komma i mars finns steriliseringskravet kvar, meddelades det i veckan. Folkpartiet förnekade sedan att en uppgörelse nåtts, men under mystiska former. Och från Moderaterna hördes ingenting. Så frågan är i vilket fall fortfarande kidnappad av kristdemokrater.
Om det gällde något som folk i allmänhet bryr sig om skulle regeringens minsta och svagaste parti aldrig få den makten. Men eftersom de transsexuella är få och osynliga anses de uppenbarligen vara ett lämpligt köttben att mata missnöjda kristdemokrater med.
Kravet på sterilisering fyller ingen medicinsk funktion. Anledningen att staten kräver att få sabotera människors fortplantningsorgan är enbart moralisk. Lagen bygger på det äckel många känner när det är alltför otydligt vem som är man och vem som är kvinna. Transsexuella tvingas in i könsmallar som kanske inte stämmer överens med hur de uppfattar sig själva. Långtifrån alla som juridiskt ändrar sitt kön väljer att korrigera sina könsorgan. Särskilt inte männen som fötts som kvinnor, eftersom kirurgin fortfarande inte har lyckats åstadkomma en välfungerande penis. Att staten kräver att få skära av dessa människors äggledare är motbjudande, makabert och absurt.
Folkhälsominister Maria Larsson upprörs över att det kallas tvångssterilisering, eftersom det enligt henne handlar om människor som bytt kön "på frivillig väg". Som om könskorrigering är något man gör för skojs skull. Ministern behöver bara titta i självmordsstatistiken bland transsexuella för att se att det handlar om liv och död. För många är könskorrigering en förutsättning för att orka leva.
Så frivilligheten för den transsexuella, som ställs inför valet att behålla fortplantningsförmågan eller byta kön, är inte större än den var för de påstått "sinnesslöa" flickor som på fyrtiotalet fick höra att de var tvungna att sterilisera sig för att få gifta sig med männen de älskade. Även på den tiden motiverades för övrigt steriliseringarna med den tanke på "barnens bästa" som dagens kristdemokrater gärna hänvisar till. Vid det här laget borde staten veta bättre än att bestämma vilka människors fortplanting som är önskvärd.
De transsexuella är inte många och inte farliga för kristdemokrater eller några andra. Göran Hägglund har inget att göra i deras underliv. Och den övriga regeringen måste sätta mänskliga rättigheter framför KD:s välbefinnande.
