Otaliga människor hade i lördags eftermiddag kunnat sprängas till döds, i hjärtat av julhandelns Stockholm. Anledningen till att massakern uteblev var, vad det verkar, att de spikfyllda rörbomber som en man hade iklätt sig inte var tillräckligt skickligt sammankopplade och möjligen detonerade på "fel" plats.
Vad man i vårt föregivet skyddade land tidigare har förknippat med film och krig blev i lördags verklighet, och det misstänkta terrorbrottet måste tas på största allvar.
Vi har bevittnat ett historiskt trendbrott. Händelsen är unik i hela Skandinavien och största delen av Europa. Attentat av det slaget genomförs sällan av enskilda individer. I hotmejlet som nådde Säpo och Tidningarnas Telegrambyrå strax innan flammorna steg i Stockholm, berättar en man, som antas vara den 28-årige misstänkte självmordsbombaren, att han har besökt Mellanöstern "för jihad". Det är ingen nyhet att svenska radikala islamister har internationella förbindelser, men sett i det flammande skenet från lördagens bomb blir insikten givetvis mer skrämmande. Samma man hörs i ljudfilen tillkännage att svenska "barn, döttrar, bröder och systrar" ska dö som straff för att Sverige deltar i kriget i Afghanistan, och för att "grisen" Lars Vilks har avbildat profeten Muhammed.
Hans främsta syfte tycks vara att skapa en konflikt mellan muslimer och Sverige och i det har han gemensamma intressen med andra grupper. Från Sverigedemokratiska twittersidor har självmordssprängningen mötts av triumfatoriska utrop.
Det är extremt viktigt att samhället inte tillfredsställer självmordsbombarens sannolika syften, genom att underblåsa motsättningar och fördela kollektiv skuld. De våldsamma islamisterna utgör i Sverige en marginell sekt som inte på något sätt får förväxlas med det stora kollektivet muslimer. Att lasta hundratusentals människor för lördagens illdåd vore befängt, orättfärdigt och helt i strid med en liberal människosyn.
De radikala, våldsbejakande krafterna talar inte för några andra än sig själva, och deras illdåd får aldrig ursäktas, eller betraktas som inlägg i någon debatt. Deras avsky för demokratin är kompromisslös och därför måste demokratin ha samma förhållningssätt gentemot dem.

Lördagens attentat var en väckarklocka för dem som förnekar att Sverige har skäl att oroa sig för terrorism. Denna insikt borde ha satt sig redan när Lars Vilks hem utsattes för försök till mordbrand i våras. Men i lördags såg vi en ny typ av terror, där en man genomförde i Sverige vad extremister från Skandinavien hittills bara har gjort i Somalia eller Irak.
För den sakens skull bör man inte börja lyssna till dem som påstår att islamistisk terror är ett överhängande hot mot vårt samhälle. Den svenska demokratin är stark, till skillnad från det lilla fåtalet våldsbejakande extremister.
De blir verkligt farliga först om de lyckas få oss att hemfalla åt hat och rädsla. Därför måste vi hålla ihop nu.