Skatteavdrag för hushållstjänster har plötsligt seglat upp som den hetaste politiska frågan just nu. De rödgröna träter inbördes och Socialdemokraterna har svårt att bestämma sig för vilken fot man ska stå på. Det har i sin tur fått alliansen att känna vittringen av en valvinnande fråga.
I går drog Moderaterna i gång en kampanj för att rädda Rut-avdraget samtidigt som Folkpartiet propagerar för att det borde byggas ut.
Det är en bra debatt. Innan avdraget infördes den 1 juli 2007 jobbade några hundratal inom hemservicesektorn, enligt branschorganisationen Almega. Skattekilarna var så stora att bara ett fåtal ansåg sig ha råd att efterfråga tjänsterna vitt.
I dag sysselsätter branschen 11400 personer eller motsvarande 7600 heltidsjobb. En överväldigande majoritet av de anställda kommer dessutom från arbetslöshet.
Dessa jobb hotas nu vid en rödgrön valseger. Miljöpartiet tycker att de kvinnliga städerskorna kan få lite respit tills konjunkturen vänder uppåt igen. Socialdemokraterna verkar luta åt att delar av branschen kan få överleva för att underlätta vardagen för landets pensionärer medan Vänsterpartiet vill sänka hemservicenäringen så snabbt som möjligt.

Det är tre dåliga förslag av tre möjliga. Rut-avdraget bör till skillnad från Rot-avdraget vara permanent, eftersom branschen står och faller med skatterabatten. Det är också fel att börja peka ut särskilda grupper som ska ha rätt till skattereduktionen. Inom det stora pensionärskollektivet exempelvis ryms både miljonärer och pigga Vasaloppsåkare med all tid i världen att putsa och feja hemma. Särlösningar av det slaget är varken rättvisa eller ekonomiskt försvarbara.
Den invändningen gäller även Folkpartiets förslag om en extrarabatt för äldre och barnfamiljer. Det är anmärkningsvärt att ett liberalt parti går fram med idén att vissa kundgrupper ska gynnas mer än andra. Vad kommer härnäst? Lägre fordonsskatt för äldre bilägare?

Debatten kring hushållstjänster är intressant på flera sätt. Den visar hur svårt Socialdemokraterna har att orientera sig i den nya ekonomin där tjänstesektorn spelar en allt viktigare roll medan industrin krymper.
Engagemanget för att rädda 3500 jobb på Saab i Trollhättan har inte känt några gränser trots att de ekonomiska realiteterna talar för en nedläggning.
En ny, snabbväxande tjänstebransch däremot väger lätt.
Det har också suttit långt inne att acceptera vinstintressen inom skola, vård och omsorg trots att dessa sektorer skulle kunna bli svenska framgångsexempel i den nya globala tjänsteekonomin.
I stället för att fokusera på hur företag inom sjukvården skulle kunna locka till sig patienter från hela Europa ägnar man energin åt att bekämpa gräddfiler.
Det är sådant som jobbdebatten inför valet borde handla om. Hur ska vi få fram de nya jobben inom tjänstesektorn, där Sverige traditionellt har varit svagt? Kring detta är det anmärkningsvärt tyst med undantag för Centerns nya förslag om sänkt moms inom delar av tjänstesektorn.
Det bådar illa.