Svensk sjukvård skulle må bra av fler privata sjukhus och vårdcentraler. Privata inslag i vården gör patienterna nöjdare, de anställda gladare och att vi som skattebetalare får mer vård för varje satsad skattekrona.
Men bara för att erfarenheterna överlag är positiva kan man inte göra hursomhelst när man vill se fler privata alternativ i vården. I veckan har några borgerliga politiker – den här gången i Stockholms läns landsting – än en gång visat hur lätt det är att det blir helt fel när man är lite för ivrig i sitt privatiserande.
I en konsultrapport till landstingsstyrelsen föreslås en fullständig privatisering av sjukvården i de södra delarna av Stockholm län – Salem, Nykvarn och Södertälje. Man skulle kunna invända att det är bra att stora byråkratiska organisationer som landstingen tar in utomstående konsulter för att utreda eventuella förändringar och att det är väldigt långt till ett politiskt beslut.
Men att döma av debatten tycks flera ledande borgerliga politiker i Stockholmslandstinget omedelbart ha ställt sig bakom de långtgående förslagen.

Tidigare har vårdprivatiseringarna alltid handlat om att släppa in privata företag som får driva enskilda vårdcentraler eller sjukhus som S:t Görans i Stockholm, medan styrningen legat kvar hos politikerna.
Vad som nu föreslås är att även det som brukar kallas beställaransvaret privatiseras. Det vill säga ansvaret för att på ett mer övergripande plan organisera och planera vilken vård som ska erbjudas och hur det ska gå till.
Om förslaget genomförs innebär det i praktiken att man skapar ett litet privat landsting i landstinget. Alltså vad som riskerar att bli ett privat monopol på sjukvården inom ett visst geografiskt område, något som utredaren själv varnar för. Det lär varken vara bra för patienter eller skattebetalare.
Att partier som talar om valfrihet kan se fördelar i en sådan lösning är helt obegripligt. Men för en del borgerliga politiker – om än långtifrån alla – tycks det som om det enda av betydelse är driftsformen.

Att de landsting som har bäst vårdkvalitet och lägst kostnader, som borgerligt styrda Halland och Jönköping, snarare ser till hur verksamheten fungerar än i vilken form den drivs spelar ingen roll. Privat är bra, punkt slut. Det märks i diskussionen om sjukvården i Södertälje, i beslutet att lägga ner den kommunala hemtjänsten i Nacka utan att veta vad som ska komma i dess ställe och i besluten att sälja välfungerande kommunala skolor trots massiva protester från elever och föräldrar.
På sätt och vis är detta en spegelbild av socialdemokraternas agerande under förra mandatperioden. Då var det av ideologiska skäl tvärstopp för privata alternativ i vården, trots att många s-politiker såg deras praktiska nytta.
Väljarna tröttnade med rätta på den hållningen. Men det ger inte de borgerliga mandat att ägna sig åt sin egen version av ideologisk renlärighet och experimentlusta.