Partierna har förlorat makt och medlemmar i decennier. Den makt som partierna förlorat har massmedia vunnit. För partierna har den utvecklingen på samma gång varit dålig och bra.
Å ena sidan är det förstås besvärande att massmedia gripit makten över opinionen och den politiska dagordningen. Å andra sidan fungerar massmedia som en respirator för partierna.
Genom massmedia har krympande partier fortfarande kunnat nå folket, om än på mediernas villkor. Partierna klarade övergången från folkrörelsedemokrati till massmediedemokrati.
De känner, och kan, journalister. De vet hur man "når ut".
Men nu går partidöden in i ett kritiskt, och potentiellt revolutionerande, skede. Den digitala utvecklingen gör att massmedia allt mer förlorar sin sociala roll.
I synnerhet unga människor kommunicerar direkt med varandra, i stället för via ombud i form av tv och press. När vi tillbringade vår lediga tid framför tv:n var vi lätta att nå. Företag kunde köpa vår tid genom reklam och partier hade en given plats i nyhetsrapporteringen.
Men i våra samtal, som internet ju består av, har partierna inte någon sådan privilegierad ställning. Vi släpper inte in partier bara för att de är partier.
Vill de vara med måste de vara det på egna meriter. Vore jag svensk partipamp skulle detta faktum göra mig kallsvettig.

Svensk politik bygger på att en representant, för en representant för en representant... under extremt slutna former skapar politik.
Internets ledord är svenskt partiväsendes absoluta motsatser. På nätet representerar vi oss själva, vi accepterar inte att någon talar i vårt ställe. För att bygga digitalt förtroende måste man vara öppen och ärlig.
Vi är inte intresserade av färdiga produkter eller budskap, utan vill vara med och anpassa dem efter våra önskemål.
Medan internet handlar om att släppa produkter och budskap fria är politikens första budord att "kontrollera budskapet" så hårt som möjligt.
Följaktligen är partiarbetets huvuduppgift att skapa total konformism kring de åsiktspaket partitopparna snickrat ihop i skymundan.

Det finns bara uttrymme för ett visst antal minuter politik i ett Aktuelltavsnitt. Därför är den massmediala politiken dömd att leva enligt principen om en minsta gemensam nämnare. Det har skapat ett högst förståeligt ointresse för politik.
På nätet kan vi i stället engagera oss i frågor som berör oss. De är oändliga, långt bortom partiernas kompetens. Därför är det uppenbart att partierna behöver vårt kunnande.
I takt med att ungdomsförbunden krymper håller partiernas påläggskalvar allt lägre intellektuell kvalitet. På nätet finns en enorm samlad kompetens och digital framgång handlar om att tillgodogöra sig den. För att göra det måste man öppna upp och släppa kontrollen. Det har de mest framgångsrika internetföretagen gjort.
Partierna behöver, för sin överlevnad, göra detsamma.
Men frågan är i fall någon vill ställa sin kompetens i "partismens" tjänst. Partierna har en evighetslång väg till digitalt förtroende, här är i alla fall några starttips:
Transparens. Bör vara ert första budord. Vad gör ni, egentligen? Vem bestämmer vad? Vad sysslar era folkvalda med? Bygg ett socialt verktyg som punktbevakar alla era politikers förehavanden.
Deltagande. Nyckeln till massornas kompetens är låga trösklar för deltagande. Partimedlemskap och lojalitet är en enormt hög tröskel.
Jämlikhet. Ingen är intresserad av att delta på era villkor. Ni måste lära er att delta på andras villkor. Ni är inget utan människors deltagande.