PM Nilsson: Samma andas barn

Publicerad
Uppdaterad
När den palestinska terroroganisationen Svarta september vid OS 1972 dödade fem israeliska idrottsmän skrev Ulrike Meinhof en text som kom att bli berömd för sitt klara ställningstagande.
Expressen getinglogga
Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Denna "internationalistiska

och antifascistiska" handling, skrev hon, är ett "paradexempel på en antiimperialistisk aktion" och vi är alla skyldiga att stödja de stolta motståndskämparna. I dag är ytterst få beredda att hålla med henne. Meinhof och hennes terrorgrupp RAF har under årens lopp kommit att sortera sida vid sida med andra antidemokratiska krafter som nazister och fascister. Men då, i 1970-talets Europa, fanns i vänsterkretsar en ganska stor acceptans för RAF och en återkommande beredskap att låna ut sin legitimitet. Den unga västtyska demokratin var ju inte på riktigt, penningen och imperialismen var de verkliga härskarna, det var egentligen ingen moralisk skillnad mellan Adenauers och Hitlers stat, motståndet därför lika nödvändigt nu som då.

Åsa Linderborgs

och Erik Wijks två artiklar i Aftonbladet veckan före det irakiska valet uttryckte exakt samma logik. Detta var veckan då irakierna förberedde sig på ett blodbad. Att rösta ansågs vara förenat med livsfara. Det är detta våld som Linderborg/Wijk ska rättfärdiga och den svenska offentligheten ska visa sig häpnadsväckande flat. Linderborg och Wijk gör i artiklarna ingen som helst skillnad mellan attacker mot amerikanska militära mål och dåd mot civila. Bomber mot vallokaler i Basra nämns i samma mening som nedskjutna amerikanska spionplan. Alltsammans adlas till "det irakiska motståndet" som "vi måste stödja", för "varför skulle det vara mindre legitimt än det danska, norska eller franska under andra världskriget?" Författarna uppmanar oss att inta gatorna i solidaritet med de motståndsmän som förklarat heligt krig mot söndagens val. Deras kamp är lika moraliskt rättfärdig som kampen mot Hitler-Tyskland. Vad innebär en sådan ståndpunkt egentligen? Vilken moralisk innebörd har den? Vilken idétradition tillhör den? Linderborg och Wijk har naturligtvis full rätt att hävda total frihet från alla sammanhang. Men denna typ av ställningstagande har ändå en historia, och enligt min mening förstås den i dag bäst med ordet fascism, vilket jag skrev i Expressen 23/2. Det är samma förakt för demokratin, samma kollektiva rus, samma tro på våldet i folkets tjänst, samma övertygelse om att offer måste tålas i kampen för det nödvändiga målet. På detta svarade Linderborg, AB 24/2, Thomas Anderberg, DN 24/2, och Erik Wijk i dagens Expressen. Ordet fascism tycks dem alltför starkt. Men det viktiga är ändå inte ordvalet, det viktiga är insikten om vad Linderborg och Wijk egentligen står för. Deras ståndpunkt har absolut ingenting med debatten om "för eller emot kriget" att göra, vilket Thomas Anderberg menade. Den debatten kan kanske kallas "förtvivlad", men det finns inget tvivel kring huruvida det är rätt eller fel att med våld sabotera uppbyggnaden av den nya irakiska staten, ett arbete som inte bara har USA:s praktiska stöd utan i allra högsta grad FN:s och EU:s, och viktigast, det irakiska folkets, moraliska stöd. Det borde också vara omöjligt att inte se skillnad på Nazi-Tysklands ockupation av Danmark, Norge eller Frankrike och USA:s ockupation av Irak. Hitlers Tyskland var en av världens mest mordiska diktaturer, kriget hade noll internationell legitimitet och folken i de ockuperade länderna fick absolut inte rösta. Och det borde inte vara svårt att inse vad Linderborg och Wijk säger när de två veckor efter det irakiska valet åter tar till orda, AB 16/2, och hånfullt underkänner den enorma manifestation som en överraskande stor majoritet av irakierna begick vid valurnorna. Valet, konstaterar de iskallt, legitimerar anfallskriget och ockupationen. Inget annat har alltså hänt. Kampen är alltså fortsatt lika nödvändig. Ulrike Meinhof hade känt igen sig i varje stavelse och det är lika viktigt nu som då att känna igen och ta avstånd från demokratins fiender. De har namn, inflytande, legitimitet och tillgång till breda medier. Bugandet och bockandet för dem gör mig uppriktigt sagt rädd.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Följ Expressens ledarsida på Facebook för tips om fler liberala ledare och krönikor.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag