PM Nilsson: Lär av Anders Fogh

Publicerad
Uppdaterad
Jag köpte en dammsugare häromdan.
Expressen getinglogga
Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Den gamla, en Miele

, har gått utmärkt i tio år men inte riktigt varit sig själv sedan jag lyckades använda den utan påse. Man ska alltid ha dammsugarpåsar hemma. Eftersom jag är en ytterst konservativ konsument ville jag ha en likadan och gick till samma butik där jag köpte den gamla. Och där stod den, ny och fin och till och med i samma gröna färg. Några watt mer i sugeffekt och så kan den rulla i sidled, men annars samma maskin. Den kostade 1 600 kronor. När jag kom hem la jag in garantikvittot i pärmen och hittade då kvittot på den gamla. Den kostade också 1 600 kronor. Tio år har gått, tillväxten i världen har varit extrem men tyskarna har inte kunnat höja priserna på sin mest prestigefyllda dammsugare med en enda krona. Övriga vitvaror verkar vara inne i samma prisstagnation. Det går inte att höja priserna. Konkurrensen är för tuff.

I vissa varubranscher

har prisfallen varit dramatiska. Förra gången i livet jag tittade på leksaksbilar, på 70-talet, var grejerna dyra. En naturtrogen bil i metall kostade en förmögenhet, i alla fall enligt mina föräldrar. I dag kostar de ingenting. Man kan köpa en svart Chevrolet i stål med motor under huven, öppningsbara dörrar och reservdäck där bak för 29 kronor. En gunga kostar 49 kronor. Jag kan handla julklappar till alla brorsbarnen för under 500 kronor. Eller ta verktygsbranschen. En borrmaskin för 30 år sedan var en kapitalvara. Man köpte en för livet, ungefär som konfirmationskostymen, och hade absolut inte råd med en cirkelsåg. I dag kostar de under 200 kronor. Ingen tillverkare har lyckats stå emot. Fina Bosch har tvingats gå ner hundring efter hundring. Med all säkerhet kommer flertalet tillverkningsbranscher att tvingas följa efter, och det finns ingen anledning att tro att svenska spetsbranscher som bilar, läkemedel och mobiltelefoner kommer att slippa undan. Volvo kanske snart tvingas ner under 100 000 för sina nya kombimodeller. Kineser och indier kan naturligtvis göra allt som vi kan. Priskonkurrensen gör att vi får en bra ekonomi i form av obefintlig inflation, låga räntor och råd att köpa en cirkelsåg och en bättre frys. Men vi får samtidigt svårare att leva på våra egna traditionella tillverkningsindustrier. Den nye ordföranden för IF Metall, Stefan Löfven, som valdes i veckan, har en arbetslöshet på tio procent hos sina medlemmar, och det mitt under en exportboom. Och som ett eko från USA kom beskedet att General Motors skär ner 30 000 jobb. Inte ens amerikanska skatter verkar rädda jobben. Made in China är vårt öde. Så vad ska vara Made in Sweden? Design? Popmusik? Naturupplevelser? Det ärliga svaret är att ingen vet.

Hittills tyder allt

på att nästa års valrörelse kommer att handla om socialpolitik. Borgerlighetens slutsats av det starka folkliga stödet för socialdemokraterna är att bli bättre socialdemokrater själva, fast med lite stramare tyglar. Förebilden kommer från Danmark där det traditionella högerliberala partiet Venstre numera hyllar välfärdsstaten och därmed kommit att bli det stora och självklara regeringspartiet. Men den analysen av dansk politik ger inte hela bilden. Det gör inte heller den omtalade och populistiska invandringspolitiken. I vinterns val till folketinget, som gav de borgerliga drygt två tredjedelar av rösterna, förde Venstre en mycket tydlig framtidsdiskussion om Danmarks plats i världen. Statsminister Anders Fogh Rasmussen tog sin utgångspunkt i Kina, slog fast att frihandel i hundra år gjort Danmark rikt, att danskarna nu måste statsa allt på att bli bättre än de som är billiga och att välfärdsstaten kan bli nyckeln till framgång, om den används för investeringar i det nya:
  • Han föreslog att inkomstgaranterande socialförsäkringar inte bara ska kunna användas vid barn och sjukdom utan också till studier. Annars har folk inte råd att vidareutbilda sig.
  • Han tyckte att danska studenters rätt till gratis högre utbildning också ska gälla utomlands, det vill säga danska staten ska betala terminsavgiften vid Harvard.
  • Han ville importera den amerikanska universitetskulturen och ha ett tätare samarbete mellan näringsliv och högre utbildning, och han talade om att göra Danmark till den ledande utbildningsnationen, från småskolan och uppåt.
  • Han ville på sikt sänka skattetrycket på arbete för att minimera risken för att högskattestaten hindrar nya jobb. Detta var det centrala budskapet i hans vision för Danmark, och när jag lyssnade på honom en sen och regnig februarikväll i norra Sjælland fylldes jag för första gången på länge av en sann politisk entusiasm. Kanske inte så mycket på grund av de konkreta förslagen, men för att globaliseringen så tydligt fanns med hos honom och för att här stod en politiker som verkligen ville göra den nordiska välfärdsstaten till en ny framgångssaga. Varför kan inte Leijonborg tydligare föra den talan i Sverige?

    Tack för att du hjälper oss!

    Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

    Stort tack!

    Tack!

    Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

    En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

    Thomas MattssonAnsvarig utgivare

    Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

    Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

    Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

    "Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

    Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


    Följ Expressens ledarsida på Facebook för tips om fler liberala ledare och krönikor.

    Till Expressens startsida

    Mest läst i dag