PM Nilsson: Fyra år till med Persson?

Publicerad
Uppdaterad
Vad kan vi vänta oss av ytterligare fyra år med Persson?
Expressen getinglogga
Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.
Jag har under några veckor ställt frågan till initierade personer i regeringens närhet och deras besked är entydigt: inget särskilt. De sociala reformerna kommer att bli ungefär som i vårbudgeten - en extra hundring var i månaden till de mest behövande. De grandiosa planerna för tandvården kommer att begravas i en utredning och skjutas långt fram i tiden. Arbetsmarknadspolitiken ligger blickstill. Persson kommer aldrig mer att gå i konflikt med LO. Skatten på el och bensin kommer att höjas betydligt långsammare, ökningen av fastighetsskatten kommer att dämpas, annars inga ändringar. 3:12-reglerna blir kvar. Inga tillväxtreformer. Skolpolitiken ändras inte. Familjepolitiken ligger fast. Försvarsdepartementet sänker ambitionerna lite till. Landstingen behålls. Mats Svegfors får nobben på sin radikala utredning. I brist på sakpolitik kommer utnämningspolitiken att fortsätta vara kontroversiell. Rejält liv i luckan blir det när vänsterns förre ekonomiskpolitiske talesman Lars Bäckström blir ambassadör i Paris och miljöpartiets Yvonne Ruwaida ny chef för Nutek.

De jag pratar med säger

att för att förstå Perssons vision för Sverige ska man titta på budgetuppgörelserna från 1998 och framåt. Då hade ekonomin stabiliserats och det fanns utrymme för annat än besparingar. Men regeringen Persson tog inga nya reforminitiativ. I näringslivskretsar hoppades man länge på att den hårdföre budgetsaneraren skulle ta nästa steg, men det var en missuppfattning. Det var Perssons politiska era som börjat ta form. Han prioriterar politisk och ekonomisk stabilitet, han är ytterst misstänksam mot partiets utopister och avstyr konsekvent radikala förslag. Det var därför han inte lyckades övertyga om EMU - det projektet gick på tvärs mot hela hans person. Han är nöjd med att värmepumparna blir lite fler för varje år och att bostadstillägget för pensionärer kan höjas en aning till våren. Han är en försiktigt konservativ socialdemokratisk reformist. I den svenska arbetarrörelsens historia står han redan jämte Per Albin och Erlander. Palmeårens oansvariga dagdrömmeri är borta. Svetslågorna brinner i landet och kvinnorna är gravida.

Persson kom till makten

ungefär samtidigt med en rad likasinnade socialdemokrater i EU. Under andra halvan av 90-talet var Europa rött. Men de nya vänsterregeringarna gjorde inte om Mitterrands socialistiska misstag från 80-talet utan förde en klokare ekonomisk politik. I Frankrike kallade man sig för "Den realistiska vänstern", i Tyskland för "Den nya mitten", i Storbritannien den "Tredje vägen". Vänstern i Holland, Danmark, Italien och Sverige angav inga sådana positioner, men politiken var den samma: låginflations-ekonomi, avregleringar och skattesänkningar. De var alla mycket framgångsrika. Men från och med det italienska valet i maj 2001 då Berlusconi vann började de överraskande förlora regeringsmakten i land efter land efter land. Den vanligaste tolkningen efteråt var att väljarna var uttråkade av skötsamma byråkratpolitiker som inte hade några större passioner än stabilitetspakten. Från 90-talets röda Europa är det i dag bara Persson och Blair kvar. De är mycket olika som politiker, men har några saker gemensamt: de förvaltar varsitt arv från radikala högerregeringar vars reformer gett god och långsiktig tillväxt, de tror båda på marknadsekonomin, har i alla fall tillfälligt krossat socialismen i sina partier och de har båda svårt att skiljas från makten.

Det finns en skola

inom statsvetenskapen som säger att oppositionen aldrig vinner, men regeringar kan förlora. De kan misslyckas, tröttna eller få väljarna att tröttna. Skandalerna som kantat den svenska regeringens väg de senaste åren tycktes länge peka mot en sådan utmattningsförlust i valet 2006. Men det verkar ha ändrats. Väljarna prioriterar andra frågor än affärerna, vilket på sätt och vis är ett sundhetstecken. Men i skandalparaden finns ändå en grundfråga för väljarna. Har vi råd med ytterligare fyra års Persson-lunk? Med ytterligare åtta budgetuppgörelser som inte syftar till något annat än att fila lite till på det bestående? Med en regeringsförklaring i höst som upprepar samma sak som regeringsförklaringarna sagt det senaste decenniet? Är det vad ett exportintensivt land som Sverige behöver i en tid som vår?

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Följ Expressens ledarsida på Facebook för tips om fler liberala ledare och krönikor.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag