Vår! De soliga uteserveringarnas förlovade tid.
Och det byråkratiska vansinnets högtidsstund.
Byråkrati
Kvicksilvret hinner just åla sig över nollstrecket, så fylls trottoarerna av vinterbleka nyllen som skriker efter sol och jolmig latte. Äntligen får vi känna oss så kontinentala som vi önskar att vi vore, om än med blåfrusna rumpor.
Desto varmare i kläderna är kommunernas tillståndsbyråkrater. För liksom de flesta andra livsbejakande företeelser, är också uteserveringar reglerade ner till minsta sittdyna.
Och för att skapa maximalt med arbete åt dessa innesittande tillståndshandläggare, och åt kafé- och restaurangägarna också för den delen, varierar regelverket från kommun till kommun.
"Uteservering bör avgränsas av luftigt staket, helst i smide", skriver Karlstads kommun i sin tresidiga uteserveringspolicy, och slår fast att vindskydd "av markisväv eller liknande" ska fästas på staketets insida.
Men det håller inte skåningarna med om. I Malmö stads riktlinjedokument (tolv sidor) slås fast att uteserveringarna "smälter bäst in stadsmiljön utan staket eller annan avgränsning".
Vill du prompt ha en inhägnad får den inte se ut hursomhelst. Är avgränsningen högre än 110 centimeter måste du söka bygglov. I alla fall i Malmö.
I Göteborg (sju sidor) går bygglovsgränsen vid 90 centimeter. Liksom i Sundsvall (sju sidor). Fast i Sundsvall är vindskydd inte tillåtet, utan avgränsningen ska vara "genomsiktlig".
Så också i Umeå (15 sidor), men där är bygglovsgränsen i stället satt till 120 centimeter. Liksom i Kalmar (tolv sidor) - men bara om man har belysning monterad på räcket. Annars gäller Göteborgs 90-centimetersregel. Och belysningen, mycket viktigt, får för övrigt bara ge "ett svagt, ej kulört sken".
Kring den naturliga belysningen, också kallad solsken, finns förvisso inga estetiska regler, men däremot för hur man får skydda sig mot den.
I Kalmar ska markiser vara beigea eller vita, och hänga som lägst 220 centimeter över marken. I Växjö (åtta sidor) 240 centimeter. I Malmö 230 centimeter. I Jönköping (fyra sidor) minst 210 centimeter. Sundsvalls kommun uppger inget lägsta överhäng på markiserna, men vill att de ska vara randiga.
I Jönköping, inte att förglömma, ska för övrigt alla staket och möbler vara målade i grön kulör med färgkod RAL 6008/NCS 8306. Ska stolarna ställas ut i Huskvarna ska de dock vara mörkröda i kulör NCS S3560-R.
När solen gått ner och dagen är slut, finns - ni trodde väl inte annat - också detaljerade regler för hur uteserveringen ska se ut på natten.
I Stockholm (sju sidor) ska såväl möbler som inhägnader placeras inomhus. I Sundsvall ska bord och stolar låsas fast där de står, och får täckas över "om det görs med omsorg".
I Malmö har den politiska majoriteten i stället bestämt att möblerna måste stå kvar nattetid - "en inramad uteservering utan möbler eller med möbler som staplas och kedjas fast känns naken och trist."
I Stockholm ska för övrigt inramningen ha en minst tio centimeter bred bräda direkt mot gatan, med hänsyn till synskadade med blindkäpp. I Halmstad (elva sidor) ska denna känselhjälp bestå av ett stålrör och sitta minst 10, max 15 centimeter, ovanför marken.
Den som spatserar genom Sveriges stadskärnor ser dock ganska snart att det är si och så med näringsidkarnas regelefterlevnad. Uteserveringarna ser helt enkelt ut lite hur som helst.
Civil olydnad, kallas det. Så härligt kontinentalt.
