Hon frågade om hon fick låna toaletten, och vi tänkte att hon kanske var kissnödig.
Efter en bra stund kom hon ut, omklädd för vad som såg ut som en arbetsdag i en kärnreaktorhärd - vit labbrock, inplastade skor, tätt åtsittande hårskydd där inte ett fjun kunde smita ut.
Men platsen var inte Tjernobyl, utan köket i den nybyggda restaurang vi var på väg att öppna, och kvinnan var kommunal livsmedelshygieninspektör.
Med sylvass blick granskade hon varje skrymsle av lokalen, drog på lister, försäkrade sig om att vi:
ABSOLUT INTE OCH ALDRIG tänkte skära bröd och tomater med samma kniv, inte ens om vi så steriliserade kniven däremellan, informerade om att det är strängeligen förbjudet att packa upp salladskartonger i köket eftersom de kan vara smutsiga på undersidan, kontrollerade att vi verkligen hade för avsikt att hantera rotfrukter i ett separat rum med tanke på risken för JORDBAKTERIER och att det fanns rutiner för att mäta och protokollföra temperaturen i kylskåpet MINST TVÅ GÅNGER OM DAGEN.
En stund senare åkte hon därifrån, och lämnade en anmodan om att bygga en ny vägg och dörr i personalrummet, för att minimera den redan minimala risken för luftflöde mellan personaltoaletten och köket.
En av veckans stora nyheter har varit tv-programmet Skolfronts "avslöjande" om det som i andra medier sedan har återgivits som "snusk och äckel i svenska skolkök". Fyra av tio skolkök blir enligt Skolfronts undersökning underkända vid de kommunala livsmedelshygieninspektionerna.
Men avslöjandet säger nog mer om snuskigheten i den offentliga byråkratin än om eventuellt äckel i skolköken.
Sedan 2006 ska - i Sverige och hela EU - alla företag och institutioner som på ett eller annat sätt hanterar livsmedel upprätta skriftliga och praktiska rutiner för "faroanalys och kritiska styrpunkter".
Det innebär att varje del av verksamheten - eller "processteg" som det heter på byråkratiska - ska "inventeras på fysiska, mikrobiologiska och kemiska faror " och dokumenteras skriftligt. Från uppackning av varor till utbärning av disk. Och farorna lurar inte bara i råvarorna och matlagningen - för att förhindra att "främmande föremål" hamnar på tallrikarna bör till exempel alla lampor i ett restaurangkök förses med splitterskydd.
Och när väl det så kallade egenkontrollprogrammet är färdigskrivet och godkänt av kommunen - ni kanske börjar förstå varför det säljs färdiga egenkontrollprogram på nätet där du bara behöver fylla i ditt företagsnamn - ska varje avsteg från det dokumenteras i en "avvikelserapport" och sparas i minst ett år.
Om det vid en livsmedelshygieninspektion visar sig att du på något sätt inte följt de administrativa kraven - till exempel haft en ovanligt stressig dag och glömt att protokollföra temperaturen i frysen - då blir det anmärkning eller underkännande.
Utan att inspektören för den skull har en aning om hur "farlig" maten verkligen är.
Enligt Tillväxtverket ägnar svenska företagare inom livsmedelsområdet sammanlagt mer än tio miljoner arbetstimmar per år åt egenkontrollsadministration, till en kostnad av en bra bit över tre miljarder kronor.
Hur många matförgiftningsfall som förhindras vet ingen. 2007, året efter de nya strängare reglerna infördes, fick Smittskyddsinstitutet rapporter om 1872 insjuknade personer. Det var drygt 400 fler än året innan.
