Göran driver ett litet byggvaruhus strax utanför Visby ringmur. Företaget startades redan i slutet av 1800-talet. Drygt hundra år och flera generationer anställda senare kom Arbetsmiljöverkets inspektörer på besök.
De hade några synpunkter. De gillade inte trappan upp till lagret på övervåningen. Där borde det vara en hiss.
De rynkade pannan när de såg den gjutna betongrampen till färglagret i källaren. Trots att Göran själv gått där tusentals gånger med sin pallkärra ville inspektörerna att han skulle installera en lastplatta för att hjälpa personalen ta sig ner för den flacka backen.
Och så noterade de att lastpallarna som stod på hög inte hade påkörningsskydd, som ska förhindra att de rasar om någon kör lite oförsiktigt med trucken. Något som i och för sig aldrig hade hänt på Görans lilla byggvaruhus.
Det hade inte så mycket annat heller gjort, för den delen.
Av Görans alla anställda har den äldste jobbat där i 50 år. Under dennes tid har det aldrig inträffat en enda allvarlig olycka. Om inte blåa hammartummar räknas som sådana.
Trots det tyckte inspektörerna ändå att Göran borde skriva en arbetsmiljöpolicy. Ni vet, sådana där som riksdagen har bestämt ska sitta i en pärm någonstans på chefens rum på alla arbetsplatser i Sverige.
Sagt och gjort, Göran skrev sin policy. Och han monterade påkörningsskydden, som redan var inköpta när inspektörerna kom på besök. Hiss är på gång, liksom en lastplatta.
Vad Göran inte visste var att de brister som Arbetsmiljöverkets inspektörer hade konstaterat - men däremot aldrig hans anställda - hade gett honom sämsta möjliga poäng i det index verket använder.

Någon gång före jul hamnade detta index hos Dagens Arbete, som ägs av fackförbunden IF Metall, Grafikerna, Pappers och Skogs- och träfacket.
Förra måndagen presenterade så tidningen sin "unika kartläggning över de farligaste företagen" i Sverige. Där kunde Göran och hans arbetskamrater läsa att de arbetar på Sveriges farligaste företag. Av drygt 330 000 granskade företag hamnade det lilla byggvaruhuset i topp tillsammans med 13 andra firmor.
Tack vare trappan till övervåningen där ingen någonsin har ramlat.
Tack vare den flacka betongrampen där Görans anställda har traskat obekymrat i decennier.
Tack vare påkörningsskydden som redan låg på lagret.
Tack vare bristen på pärmar som stod och samlade damm.
Eller förresten, Arbetsmiljöverkets inspektörer hade faktiskt en synpunkt till. Nere i källaren, på färglagret, tänkte Göran plugga igen en friskluftsventil, och det fick han absolut inte göra eftersom det skulle försämra luften i lokalerna.
Och det påpekandet hade Göran ingenting att invända emot. Det var nämligen inte hans idé att sätta igen ventilen. Förutom arbetsmiljöinspektörer finns det nämligen kommunala brandinspektörer.

Under veckan som gått har Dagens Arbetes skräcklista beretts bekväm, och förhoppningsvis ergonomisk, nyhetsplats i större delen av landets lokaltidningar. Åtskilliga är de undrande entreprenörer som ställts till svars av skandalhungriga reportrar.
Efter att ha träffat Göran i Visby hade jag gärna träffat den urmakare i Kiruna som utsågs till farligaste företag norr om Dalälven. Men vem vet, kanske var det bara en tidsfråga innan någon skulle få armen avsliten av en skenande minutvisare.