Jämställdhet är en frihetsfråga. Trots alliansregeringens prat om frihet har jämställdhetspolitiken de senaste fyra åren varit en besvikelse. Jämställdhetsbonusen, som alliansen införde i stället för ökad individualisering av föräldraledigheten, har inte fått något genomslag.
Dessutom har regeringen adopterat Kristdemokraternas baby, vårdnadsbidraget. Effekterna är lika väntade som beklagliga; bidraget tas i hög utsträckning ut av invandrarkvinnor i förorter. För den som redan har låg lön eller dåliga chanser att ta sig in på arbetsmarknaden kan ett litet bidrag till naturligtvis locka. En grupp som redan står långt ifrån arbetsmarknaden puttas sålunda ännu längre ut i ingenmansland.
Barnen till dessa invandrarkvinnor har dessutom sämre förutsättningar än nödvändigt att lära sig svenska, eftersom de är hemma i stället för att tidigt börja på dagis. Förskolor i invandrartäta områden - såsom Rinkeby - har redan stängt ner som följd av vårdnadsbidraget, och fler lär det bli. Även om kvinnor i berörda förorter skulle vilja ta ett jobb kan det alltså framöver bli svårt att hitta dagisplats.
Samma mönster kunde man se i Norge - där "kontantstötten" funnits länge - innan vi följde efter och införde bidraget. Kritiken bland allianskollegorna har varit lågmäld, om ens befintlig. Allt prat om arbetslinje och integration har ekat tomt när den aktiva politiken låser ute de kvinnor som behöver "innanförskapet" allra mest.
För snart två decennier sedan lanserade Folkpartiet idén om en pappamånad i föräldraförsäkringen. I dag är partiets roll som drivande jämställdhetsparti dessvärre ett minne blott. Vi har en unikt generös föräldraförsäkring - i 13 månader får en hemmavarande förälder nära 80 procent av lönen. Många arbetsgivare fyller på ur egen kassa, dessutom.
Eftersom kvinnor tar ut 80 procent av föräldraledigheten blir riskpremien hög för att anställa en kvinna. Hon blir en besvärlig anställd. Kvinnor diskrimineras därför, löne- och karriärmässigt, i arbetslivet. En individualiserad föräldraförsäkring borde därför vara ett självklart mål för varje parti som på allvar bryr sig om jämställdheten. Men inget av allianspartierna tycks våga ta i den bollen.
De rödgröna partierna har däremot kvotering, antingen tredelad eller delad rakt av, på sina program. Vad det gemensamma förslaget blir inför valet återstår att se. Även en tredelning skulle vara ett modigt vallöfte.
Om alliansen vinner valet vill Kristdemokraterna göra vårdnadsbidraget obligatoriskt i alla kommuner och öka ersättningen till 6000 kronor i månaden. En hemsk tanke som dock knappast blir verklighet.
Tänk om Moderaterna kunde omsätta tankarna i sitt insiktsfulla jämställdhetsmanifest i modig handling. I stället för att hota börsbolagen med kvotering borde de ta sitt samhällsbärande ansvar och föreslå kvoterad föräldraförsäkring.
