Patrik Kronqvist

Slappa journalister sprider cykelmyter

Publicerad

När ämnet är cykling låter även erfarna mediechefer som om de är med i Ring P1.

Formen blir då krönikans, inte nyhetsartikelns - och stoffet är anekdoter snarare än verifierbara fakta. Ofta följer texterna samma mall.

En berättelse om när journalisten själv sånär blev ihjälkörd av en galen cyklist. Lite statistik om att antalet skadade cyklister ökar. Och sen ett raskt konstaterande av att det är fartdårarnas eget fel.

På senare tid har Mats Edman, chefredaktör för Dagens Samhälle, skrivit i ämnet ("Jag möter dagligen horder av stressade cyklister med dåliga bromsar på väg i hög fart. Mot mig"). Liksom Daniel Nordström, chefredaktör för Arbetarbladet ("cyklister är ofta totalt livsfarliga"). Och Fredrik Virtanen, kolumnist på Aftonbladets ledarredaktion ("cyklister kämpar själva hårt för att avsluta sina liv").

De spetsiga krönikorna skulle ha varit ett mindre problem om medierna hade varit duktiga på att bevaka cykelfrågor även på nyhetsplats. Men trots att såväl cykelpendlingen som antalet skadade ökar snabbt görs lite journalistik om fenomenet.

 

För bilfrågor finns däremot en välutbyggd medial infrastruktur med såväl specialreportrar som bilagor. Det har betydelse. Mediernas rappa motorjournalister tvingar Trafikverket och kommunerna att vara på tårna. Ansvariga ställs till svars. Olycksdrabbade vägar byggs om.

Bilkörning i Sverige har aldrig varit säkrare.

Cyklistolyckor får däremot aldrig några uppslag i tidningarna. En död cyklist är - till skillnad från en bilist - sällan en "trebarnsmamma" som "inte hade en chans". På sin höjd är hon en 45-åring som inte "bar hjälm" (som om det skulle spela någon roll om man blir överkörd av en svängande lastbil).

Och en olycksdrabbad cykelbana betecknas aldrig som en "dödens väg" som kräver omedelbara åtgärder.

I stället är det ideella bloggare som sköter den infrastrukturbevakning som medierna struntar i - som Cyklistbloggen. Ofta kan bloggarna avslöja hårresande farliga trafiklösningar, som när cykelexperten Krister Isaksson kunde visa att Trafikverket placerat spetsiga armeringsjärn i en kurva i västra Stockholm.

 

Bara sällan är det dock som avslöjandena följs upp av de vanliga medierna. Det har betydelse. Politikerna behöver knappast frukta några kritiska frågor när de säger sig vilja premiera cykling, men lägger mindre än en procent av statens infrastrukturbudget på ändamålet.

Och alliansregeringen kunde driva igenom en lagändring för cykelöverfarter som varken har gått ut på remiss eller som är finansierad. Det är ju inte så noga, det handlar ju bara om cyklister.

Om slappa krönikörer fortsätter att sprida bilden av att olyckorna är cyklisternas eget fel, minskar också trycket på myndigheterna att åtgärda bristerna.

För forskningen är tydlig. Det är inte cyklisters regelbrott som främst orsakar de många olyckorna, utan undermålig infrastruktur och dåligt underhåll.

Grusiga cykelvägar, omärkta betongsuggor och djupa gropar gör att tusentals cyklister skadas eller invalidiseras varje år. Ofta skulle olyckorna kunna förebyggas med ganska enkla åtgärder, om bara viljan fanns.


Det finns ett ideal att journalistiken bör stå på den lilla människans sida. Jag tycker att det är mycket märkligt att den lilla människan i stort sett aldrig är en cyklist.

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag