Patrik Kronqvist

Nej, all kritik mot media är inte brun

Publicerad

Att gå till våldsam attack mot alla kritiker är inget effektivt sätt att skapa förtroende för medier.

I tolv år har jag arbetat heltid i mediebranschen. På visitkorten har titlarna skiftat, från chefredaktör och ansvarig utgivare till nyhetsreporter, textredigerare och webbredaktör.

Men kritiken har varit konstant. Som journalist får jag ofta försvara medier och journalistik i största allmänhet: på Facebook, under gårdsstädningen, vid dagishämtningen eller över julsnapsen med farbröderna.

Ibland förklarar jag hur medier arbetar, ibland erkänner jag att kritikerna har en poäng, ibland försöker jag korrigera uppenbara missförstånd.

En metod jag däremot inte har prövat är att anklaga kritiker för att vara i maskopi med högerextremister eller för att vara ett hot mot demokratin. Till min sorg används dock den typen av argumentation numera närmast reflexmässigt av vissa kolleger.

 

Den senaste omgångens debatt om medierna tog fart efter helgens DN-reportage om SD-anhängare och invandringskritiker på Östermalm i Stockholm. Där framförde moderatparet Lena och Ulf Adelsohn svepande kritik mot svenska medier som påstods förtiga fakta om invandringen. När paret senare fick chansen att utveckla kritiken i radioprogrammet Studio Ett blev de knappast mer konkreta.

Paret förtjänade mothugg. Men proportionerna?

Martin Jönsson klumpade i DN Kultur ihop uttalandet med de ryska trollfabriker som aktivt försöker tysta skribenter och undergräva förtroendet för västerländska medier.

Jan Helin, tidigare chefredaktör för Aftonbladet och tillträdande programdirektör på SVT, menade i Studio Ett att paret var rov för en ideologi för vilken det är viktigt att måla ut "medierna som en del av en konspiration som försöker påtvinga folket ett mångkulturellt samhälle". I förbifarten påstod den blivande public service-chefen att detsamma även gäller min kollega Ann-Charlotte Marteus.


För Eric Rosén på vänstersajten Politism blev paret Adelsohns lösa tyckande en förevändning att återigen ge sig på Sakine Madon, fristående kolumnist för Expressens ledarsida. Eftersom Madon i ett par tidigare krönikor återgett berättelser från journalister om hur medier har vinklat nyheter för att missgynna SD, menar Rosén att hon har blivit en av "rasistsajternas apologeter och hjälpt till att lyfta konspirationsteoriernas logik".

För bara några år sedan sågs kritik av medier allmänt som något progressivt. Den numera nedlagda sajten mediekritik.nu presenterades på socialistiska forum som ett gott exempel på gräsrotsbaserad aktivism och det gick inte en vecka utan att "Bonniers mediemakt", och dess påstådda bidrag till journalistikens snedvridning, diskuterades på kultursidorna.

Nu har det närmast blivit en dygd att inte bedriva mediekritik. Till och med delar av vänstern, som annars är marinerade i postmoderna tankar om att det inte finns några riktiga sanningar, tycks plötsligt gå i god för varje stavelse som etablerade nyhetsmedier publicerar.

 

Vad är det egentligen som har hänt? En uppenbar förklaring är att branschen befinner sig mitt i en svår strukturomvandling. När Ulf Adelsohn var ute och vevade mot Svenska Dagbladets journalistik 2007 uppfattades det närmast som en hedersbetygelse. Nu är mediekritik från samma person ett hot mot demokratin.

En annan orsak kan vara att det faktiskt bedrivs systematiska kampanjer som syftar till att undergräva förtroendet för medierna.

Men svaret på de problemen kan inte bli att medieföreträdare anammar någon slags påvlig ofelbarhetsdogm och kategoriskt buntar ihop alla kritiker med högerextremister och bruna. Den behandlingen har inte bara en vilt svingande Ulf Adelsohn fått utstå utan också en eftertänksam och erfaren reporter som Lasse Granestrand, vars synpunkter på mediernas bevakning av migrationspolitiken branschen har all anledning att lyssna noga på.

Hårda angrepp mot alla kritiker är tvärtom en direkt kontraproduktiv strategi för den som vill stärka förtroendet för medierna. När har en aggressiv kåranda någonsin varit utvecklande för en verksamhet?

Nej, jag menar inte att medieföreträdare ska lägga sig platt för svepande påståenden om mörkläggning eller uppenbara konspirationsteorier. Däremot bör de bemöta argumenten i stället för att slentrianmässigt kleta brunfärg på avsändaren.

 

Läs också: Journalister vinklar för att inte gynna SD

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag