Det är en viktig insikt när många i Sverige nu ställer frågan vad vi kan göra för att stoppa terrordåden. Om inte de osakliga attackerna upphör mot dem som försöker sprida ljus över problemen har vi inte en chans, skriver Patrik Kronqvist. Foto: AP
Det är en viktig insikt när många i Sverige nu ställer frågan vad vi kan göra för att stoppa terrordåden. Om inte de osakliga attackerna upphör mot dem som försöker sprida ljus över problemen har vi inte en chans, skriver Patrik Kronqvist. Foto: AP
Patrik Kronqvist

Vår farliga likhet med Molenbeek

Publicerad

Förnekelsekulturen gör att jihadismen kan gro i både Sverige och Belgien.

En vecka efter terrordåden i Bryssel har många debattörer påpekat likheterna mellan Belgien och Sverige. Båda länderna ligger till exempel i Europatopp när det gäller jihadistexport och både där och här är terrorlagstiftningen svag. Den kanske obehagligaste likheten hittade jag dock i en artikel som publicerades redan efter Parisdåden i november.

I "Molenbeek broke my heart" i nättidningen Politico skriver antropologen och fotografen Teun Voeten om sina nio år i Brysselstadsdelen som varit hem för många av de jihadister som utfört terrordåd i Europa.

De starkaste delarna är inte beskrivningarna av hur alkoholen gradvis försvann från affärerna, hur fanatiker försökte tvinga kvinnor att bära slöja eller hur de homosexuella kände sig tvungna flytta.

Det som fastnar är i stället behandlingen av dem som försökte varna för framväxten av radikal islamism. De kallades för "förrädare" och "spioner", det antyddes att de hade "personliga problem" och att de gick högerextremas ärenden. Med Teun Voetens beskrivning – han har själv fått utstå behandlingen – blev de "oberörbara".

Med andra ord tycks debattklimatet vara ungefär detsamma som i Sverige.

Även här är listan är lång på personer som fått utstå hårda attacker för att de påtalat problem i utanförskapsområden eller varnat för risken för våldsbejakande islamism.

Det gäller till exempel journalisten Amun Abdullahi, som avslöjade att en fritidsledare i Rinkeby rekryterade ungdomar till islamistmilisen al-Shabaab. Och ledarskribenten Per Gudmundson, som har granskat våldsbejakande islamister i över ett decennium. Och socialdemokraten Nalin Pekgul, som oförtrutet har försökt få myndigheter att dra in bidrag till religiösa extremistgrupper.

Genomgående är att kritiken inte främst har handlat om vad de säger. Istället ifrågasätts deras motiv: "Varför är de så intresserade av just den här frågan? Är de inte lite... besatta?" Som om det skulle vara något suspekt med att vilja engagera sig mot grupper - med hundratals medlemmar från Sverige - som skär halsen av hjälparbetare, slänger homosexuella från torn och gör flickor till sexslavar.

Debattklimatet har visserligen blivit något öppnare på senare år. Men fortfarande ifrågasätts personer som engagerar sig mot religiös extremism på ett helt annat sätt än de som arbetar mot högerextremism.

Det gäller vänsterkvinnor som Zeliha Dagli och Amineh Kakabaveh, som anklagas för att öka splittringen när de vittnar om moralpoliser i svenska bostadsområden. Det gäller en liberal som Per Pettersson, som kritiseras på samma grunder när han beskriver hur trakasserierna mot honom som homosexuell gör att han vill flytta från Husby. Och det gäller terrorexperter som Magnus Ranstorp och Magnus Sandelin, som länge varnat för framväxten av jihadistiska grupper och som nyligen anklagades för att "peka ut" islam och muslimer.

I allt för breda kretsar tycks det största problemet alltså inte vara jihadismen och den religiösa intoleransen, utan de som har mage att påtala den.

Teun Voeten kallar det för en förnekelsekultur och han ser den kulturen som den främsta förklaringen till att Molenbeek har kunnat bli jihadisternas europeiska huvudstad.

Det är en viktig insikt när många i Sverige nu ställer frågan vad vi kan göra för att stoppa terrordåden. Om inte de osakliga attackerna upphör mot dem som försöker sprida ljus över problemen har vi inte en chans.

 

Läs också:

Iskallt kvinnosvek av Vänsterpartiet


Vänstern har släppt kampen mot religiöst förtryck - till KD

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida