Den plötsliga ivern att vilja tvinga fram ett bättre samhälle är kuslig, skriver Patrik Kronqvist. Foto: Sara Strandlund
Den plötsliga ivern att vilja tvinga fram ett bättre samhälle är kuslig, skriver Patrik Kronqvist. Foto: Sara Strandlund
Patrik Kronqvist

Kusliga drömmar om ny värnplikt

Publicerad

Plötsligt ska lumpen lösa allt från segregation till arbetslöshet. Det är både naivt och oroande.

Ett aggressivt Ryssland som rustar upp samtidigt som Försvarsmakten har svårt att rekrytera yrkessoldater. Då är det inte konstigt att värnpliktsdebatten tar fart.

Hela 72 procent av svenska folket tycker att det vore bra att återinföra någon form av värnplikt, enligt en färsk Ipsos-mätning i DN. Det ger ny kraft åt försvarsministern, och värnpliktsvägraren, Peter Hultqvist, S, som länge verkat för att lumpen ska göra comeback.

Sedan han tillträdde har han redan hunnit återinföra repmånaden och tillsätta en utredning för att se om det går att kombinera yrkessoldater och värnpliktiga. Kanske kommer lumpen att återinföras lika snabbt och obemärkt som när den lades i malpåse för sex år sedan.

 

Det märkliga med den nygamla värnpliktsdebatten är att det ofta inte är försvarets behov som står i centrum. I stället drömmer många om lumpen som ett universalmedel mot en lång rad komplicerade samhällsproblem.

När Dagens Nyheters ledarsida före jul ändrade ståndpunkt handlade till exempel bara ett av fem argument om den militära förmågan. Chefredaktören Peter Wolodarski (19/12) menade att den höga invandringen, segregationen och "den alltmer uppdelade offentligheten" var skäl som talade för att återinföra någon form av plikt.

Tidigare har andra debattörer krävt allmän värnplikt för att motverka allt från arbetslöshet och utanförskap till ungas oförmåga att komma i tid. Livet på luckan ges i svensk debatt närmast mytiska krafter.

Att tona ned de militära aspekterna av lumpen är nog taktiskt smart av pliktförespråkarna. För allmän värnplikt i ordets rätta bemärkelse är knappast vad Försvarsmakten vill ha. Den behöver avancerade vapensystem och färre, men välutbildade soldater. Att ge ett redan underfinansierat försvar uppfostringsansvar för hela årskullar skulle kräva enorma belopp och därmed gå ut över den militära förmågan.

 

Visst kan man argumentera för den norska och danska kombinationsmodellen med yrkesarméer där en mindre del ändå tvingas till värnplikt. Men då försvinner rimligen värnpliktens påstått välgörande effekter. För lumpen kan knappast göra underverk för integrationen eller den sociala sammanhållningen om bara en minoritet skulle omfattas.

Pliktförespråkare brukar avfärda det argumentet med att man även skulle kunna tvinga ungdomar att ta hand om äldre eller jobba som brandmän. Wolodarski skriver exempelvis vagt om att införa civila delar jämte de militära i pliktsystemet.

Men det är ett argument som leder långt ut på ett sluttande plan. Att under hot om fängelse tvinga unga män och kvinnor att arbeta för staten är en stor frihetsinskränkning. Den rent militära värnplikten kunde åtminstone rättfärdigas med att den syftade till att försvara våra friheter. Ytterst är försvaret ett skydd mot ett existentiellt hot.

Att tvinga människor till tvångsarbete i syfte att motverka segregation och polarisering är något helt annat. Vilka andra ädla syften står då näst på tur att främjas med tvång. Jämställdhet? Hållbarhet? Entreprenörskap?

Den plötsliga ivern att vilja tvinga fram ett bättre samhälle är kuslig.

 

Läs också:

Lumpen gör sig bäst som minne

 

Följ Expressen ledare på Facebook för tips om fler ledare

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag