Patrik Kronqvist

Allt som vänstern ogillar är näthat

Publicerad

Vänsterdebattörer utmålar politiska meningsmotståndare som näthatare. Men strategin riskerar att slå tillbaka.

Näthatarna hade en bra vecka i slutet av februari. Först aviserade Alexandra Pascalidou att hon ville lämna programledarskapet för Ring P1 efter åratal av hat och hot. Sedan meddelade Kolbjörn Guwallius att han släcker ned sin hemsida sajtkoll.se - med det uttalade målet att granska just näthat - efter att motståndare börjat kartlägga hans familj.

Händelserna har väckt en välbehövlig debatt om näthatet. Att människor känner sig tvingade att lämna offentligheten hotar såväl yttrandefriheten som demokratin.

Glädjande nog verkar den nya rikspolischefen ta problemet på allvar. På onsdagen presenterades planer på ett nationellt IT-brottscentrum som ska utreda hat och hot på nätet. Beskedet att Alexandra Pascalidou tänker fortsätta som programledare visar också att de goda krafterna kan segra.

Men i den senaste veckans debatt märks också en obehaglig tendens från vänsterhåll att ta tillfället i akt att smeta näthatet på politiska meningsmotståndare i stort.

Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson gjorde i en bloggpost exempelvis min kollega Ann-Charlotte Marteus till syndabock för hatet mot Pascalidou. Orsaken till att programledaren har förföljts av hatare under sin 20 år långa karriär var tydligen två nyskrivna krönikor av Marteus, där hon rannsakar sitt tidigare tonläge i migrationsdebatten (en längre text om det finns här).

DN Kulturs Kristofer Ahlström klumpade i en krönika stället ihop hatet mot Pascalidou och Guwallius med dem som häromveckan kritiserade SVT:s granskning av den etniska mångfalden i bolagsstyrelserna.

"Tre händelser som alla är del i samma händelsekedja: attacker som mobiliseras för att tysta röster med krav på mångfald och demokrati", skrev Ahlström.

Han nämner inga namn, men i praktiken är det röster som GP:s politiska redaktör Alice Teodorescu och Sakine Madon, fristående krönikör på denna ledarsida, som med ett enkelt penndrag avfärdas som näthatare.

Även Per Wirtén verkar se kritik av SVT:s journalistik som ett regelrätt angrepp mot demokratin. Han pekar direkt ut en liten krets "ultraliberaler" med Timbros Adam Cwejman i spetsen som de identitetspolitiska avfällingarna.

Men under rubriken "Demokratins skyddsvallar sviktar" i Dagens Arena klumpar Wirtén även ihop hatet mot Pascalidou med bland annat Växjö kommuns beslut att inte resa en staty över kvinnan som slog en väska i huvudet på en nynazist (att en nära anhörig motsatte sig statyplanerna ansågs tydligen inte viktigt att nämna).

So what, kan man tycka. Slag under bältet är väl knappast något nytt i den offentliga debatten - även om det är pikant att just dessa debattörer utdelar sina knytnävsslag med det uttalade syftet att motverka näthat. Och att höjden av demokrati skulle vara att Timbro och Dagens Arena har samma syn på identitetspolitik kan man faktiskt bara skratta åt.

Men faran med att döma ut allt man ogillar som näthat är att begreppet devalveras. Det är inte samma sak att ifrågasätta SVT:s journalistik som att önska livet ur Alexandra Pascalidou. Underlåtenhet att resa en staty kan inte likställas med att kartlägga någons familj. Att ens antyda det är respektlöst mot de verkliga offren.

Den aggressiva kampen för att göra identitetspolitik till någon slags överideologi riskerar också att undergräva en viktigare kamp. För det blir inte mycket kvar av den där breda antirasistiska rörelsen, som vänstern brukar efterlysa, om kravet för att få delta inte bara är att man delar målet utan också medlen.

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag