Han heter Tommy Waidelich och är Socialdemokraternas finansministerkandidat. Och han är till och med mer okänd för svenska folket än vad Juholt var.
Det faktum att Waidelich efter decennier som yrkespolitiker inte ens fick en ordinarie utskottsplats i riksdagen 2010 berättar om ett liv på avbytarbänken. Vilka kvaliteter som kvalificerar Waidelich för partiets näst viktigaste post är höljt i dunkel, liksom hur många som tillfrågades före honom.
Möjligen har Waidelich utvecklat spännande tankar om den ekonomiska politiken och de vägval socialdemokratin står inför. Men de har i så fall sekretesstämplats hittills.
Det betyder inte att Waidelich med automatik blir en svag ekonomisk politiker eller att Anders Borg kommer att sopa banan med honom. Människor tenderar att växa med uppgiften och Waidelich måste få chansen att visa vad han går för. Underskattning är korkat, oavsett om det sker på idrottens eller politikens arenor.
Detta sagt; Waidelichs debut på DN-debatt i går var synnerligen blek. Lite gammal skåpmat, märkt "Valrörelse 2010", hade plockats ner från hyllorna. Här återfanns de sedvanliga plattityderna om att Sverige ska konkurrera med kunskap och inte låga löner och att arbetslösa ungdomar "ska mötas med aktiva insatser." Någon som protesterar? Thomas Östros hade kunnat stå som avsändare, fast det är Tommy som tycker till.
Waidelichs tomma programförklaring kan välvilligt tolkas som ett internt budskap till partivänstern med beskedet att skatterna varken behöver höjas eller sänkas "kraftigt".
Och hur ska S vinna ett val 2014 på skattehöjningar? Den svenska ekonomin går som ett höghastighetståg. Häromdagen kom ESV:s senaste prognos: i år väntas budgetöverskottet bli 20 miljarder, rensat från engångsintäkter. Sedan stiger det till fantastiska 133 miljarder valåret 2014.

Svensk politiks nya ståuppkomiker, Håkan
Juholt, har gjort sig lustig över att det enda regeringen kan leverera är fler jobbskatteavdrag. Juholt har rätt i att alliansen är tämligen idéfattig, men samma diagnos kan ställas på hans eget parti. Och vad är det för fel att sänka skatterna på arbete? Socialdemokraterna har för övrigt satt i system att i efterhand acceptera varje jobbskatteavdrag.
Mer i plånboken efter skatt var en viktig stimulans av den inhemska konsumtionen under krisåren 2008- 09. Det trista för Socialdemokraterna, men det fantastiska för Sverige, är att jobbskatteavdraget faktiskt även fungerar som det ska utbudspolitiskt.
Konjunkturinstitutet meddelade i går att sysselsättningsnivån är på väg att bli den högsta på 20 år. KI påpekar att även konsumtionsutvecklingen blir "historiskt stark" de kommande åren.
Enligt Thomas Östros var i det i stort sett alltid katastrof i den svenska ekonomin. Gnällfaktorn sänkte hans trovärdighet. Återstår att se om Tommy Waidelich lyckas anpassa retoriken och inte framstå som lika verklighetsfrånvänd som sin företrädare.