Kameraövervakning av skolor har blivit ett hett debatterat ämne. Nyligen hävdade Svenska Stöldskyddsföreningen, SSF, att majoriteten av elever, föräldrar och rektorer vill se mer övervakning i skolorna så länge den är reglerad. Inte så konstigt eftersom SSF arbetar för att säkerhetsmärka bland annat utrustning för kameraövervakning.
Efter skolbranden i Hovsjö i Södertälje, vill den förre justitieministern och socialdemokraten Thomas Bodström ha in fler kameror på skolorna.
På plats i Hovsjö gav han ett val-löfte om att lagen ska ändras så att skolorna själva får besluta fritt om kameraövervakning på skolgårdar och i skolorna.
Bodström har ett förflutet av övervakningsvurmande. Att han nu vill ge skolorna självbestämmanderätt över kameraövervakning är knappast överraskande, och tål att kritiseras. Vad som är märkligt är att förslaget är ett vallöfte från socialdemokraterna, som i andra fall är notoriskt skeptiska till att ge skolor och rektorer mer inflytande över verksamheten.
Det är fortfarande inte klarlagt hur effektiv kameraövervakning är mot vare sig brottslighet eller förstörelse. Olika försök har visat olika resultat, och klart är att det inte är en automatisk lösning. Däremot har kamerauppsättning blivit ett billigt sätt att visa att man sätter in åtgärder mot ett problem.
Dagens system med ett tillståndsförfarande, som kan granskas av datainspektionen för att integriteten skall kunna skyddas, är vettigt.
Det förhindrar både missbruk och övertro på övervakningen, och ger elever en chans mot klåfingriga rektorer eller oroliga föräldrar. Om skolan skall kunna ha en chans att lära elever att bli goda samhällsmedborgare, måste den få vara en del av samhället från första början. En skolbyggnad får inte bli en förvaringsplats för stökiga tonåringar med bättre bevakning än kriminalvården.
Det är viktigt att de inskränkningar i integriteten som genomförs för att skydda ett annat intresse alltid är välbalanserade och genomtänkta. Skolor ska söka tillstånd som alla andra och elever måste få rätt till grundläggande skydd mot godtycklig övervakning.
Centerpartiet vill utvärdera befintliga övervakningssystem och register innan de inför flera. Lagen om hemliga tvångsmedel har redan fått kritik för bristande effektivitet.
Det är välkommet. Både det kommande datalagringsdirektivet och det så kallade Stockholmsprogrammet innehåller flera tveksamma delar för integriteten.
Onödiga integritetsinskränkningar måste undvikas så långt det går, och när de görs för brottsbekämpningens skull, så skall de vara effektiva. Slentrianövervakning är bara billig populism. Det får inte bli lag, oavsett om det rör sig om skolgårdar, eller EU-driven massövervakning.
