I går brände Gudrun Schyman pengar i Visby. Andras pengar. Två män bakom PR-byrån Studio Total hade skänkt sedlarna som blev aska.
Avsikten var att sätta fokus på löneskillnaderna mellan män och kvinnor. 70 miljarder om året omräknat till 100000 kronor i minuten. Huvuddiskussionen kom att handla om det omoraliska i att elda pengar som kunde ha hjälpt utsatta kvinnor i Sverige eller tredje världen. Ett sidospår var om all PR verkligen är bra PR ens för en PR-byrå.
Här är ett annat - Feministiskt Initiativs falska matematik. Om man räknat pengar och minuter rätt hade man fått elda 133180 kronor. Gårdagens insats motsvarar 52,6 miljarder. Men killarna kanske inte hade råd.
Sådana misskalkyler ökar inte trovärdigheten i argumentationen.
Nu är Gudrun Schymans resonemang rätt udda från början. Hon menar att alla löneskillnader är orättvisa och fel. Men att ge alla människor samma lön oavsett ansvar, svårighet och kvalitet i arbetet vore högst orättvist. Om inte ansträngningar lönar sig görs till slut inga. Eller så görs de i lönn, i den svarta sektor som inte ger stat och kommun många kronor att göra välfärd för. Det var vad som hände i kommandokommunismens Östeuropa.
Sedelsponsrarna Tomas Mazetti och Per Eriksson hävdar att män tjänar 20 procent mer när de gör samma arbete som kvinnor. Det är inte korrekt. Statistiska centralbyrån presenterade siffror i går.
I kommunerna har kvinnorna 99 procent av männens lön, i landstingen och staten 93 procent. Störst är skillnaden i privat sektor där kvinnorna tjänar 91 procent av vad männen gör när man tagit hänsyn till utbildning, ålder, arbetstider, sektorer och yrkesgrupper.
Inte heller dessa skillnader kan sägas handla om ren diskriminering. Statens arbetsgivarverk granskar verkligheten bakom siffrorna varje år. Den tyngsta förklaringsfaktorn är att män har arbetsuppgifter med högre svårighetsnivå. En annan faktor är chefskap, men där är kvinnorna på rask marsch vilket bidrar till att löneskillnader minskar. Men 1,3 procent till kvinnornas nackdel går inte att förklara på något vis. Det är oacceptabelt.
Skillnaden är större i inkomstbeskeden. Men det beror inte på diskriminering. Det beror på yrkesval.
Kvinnor väljer i hög grad yrken inom offentlig sektor. Och industriarbeten kommer alltid i snitt vara bättre betalda eftersom inkomsterna från det privata näringslivet är själva förutsättningen för skatterna som försörjer vår välfärd.
Det är viktigt att ungdomar får en klar bild av löner i olika yrken innan de väljer gymnasieprogram. Det är viktigt att arbetsgivare ger dugliga kvinnor den uppmuntran som ibland krävs för att våga pröva nya, svårare arbetsuppgifter. Men i slutänden måste varje kvinna och man få välja efter huvud. Också om valet synes oklokt ur pekuniär synpunkt.
Inget är ändå lika monumentalt korkat som att bränna pengar. Och dessutom respektlöst mot dem som litet har.
