Något är sjukt med straffpåföljderna i Sverige. Något är snett med den människosyn de ger uttryck för.
Människosyn är förresten ett något missvisande ord i sammanhanget. Problemet är just att rättssystemet inte riktigt fömår att se människan. När ett brott på ett eller annat sätt anses vara riktat mot den mer diffusa storheten "samhället" tar rättsväsendet gärna i riktigt ordentligt, men när en verklig människa faller offer för verkliga övergrepp blir reaktionen alltsomoftast betydligt svagare.
Detta faktum kan tydligt utläsas i de två domar som i går föll i två olika hovrätter.
I det ena fallet hade en vuxen man utsatt ett barn i förskoleåldern för grova sexuella övergrepp. I det andra hade ett antal personer drivit ett slags internetapotek genom vilket de olagligt sålt bland annat viagra och narkotikaklassade sömnmedel till människor runtom i världen.
Mannen som förgrep sig på det lilla barnet fick två års fängelse. Männen som olagligt sålde läkemedel fick upp till åtta.
De senares brott ska förvisso inte förringas. I en hänsynslös jakt på pengar prånglade de ut stora mängder hälsovådliga preparat. Men att sälja viagra och sömnmedel till frivilliga köpare är knappast fyra gånger mer förkastligt än att förgripa sig på ett skyddslöst litet barn.

Att vårt rättssystem är av motsatt uppfattning visar att det bärs av en mycket skev syn på individens skyddsvärde.
I narkotikamål bygger rätten sina straff på kvantitet. Processen tar inga större hänsyn till något annat än just mängden och vilken drog det rör sig om. Lidandet det lilla barnet och andra offer för sex- och våldsbrott känner kan däremot inte kvantifieras, mätas och räknas fram. Sådant lidande är rättssystemet alltför blint inför. Således är det inte ovanligt att narkotikabrottslingar döms hårdare än mördare.
Lyckligtvis kommer riksåklagaren i höst att lämna en utredning som ska föreslå åtgärder för att skärpa straffen för mord och andra våldsbrott. Hans fokus kommer att ligga på att förmå domstolarna att börja använda sig av hela straffskalan när det gäller våldsbrott i stället för bara den lägre delen av skalan somi dag. Det är rätt väg att gå.
Men det gamla socialdemokratiska arvet av en överslätande syn på brott riktad mot individer är djupt rotat på sina håll, så det kan komma att ta tid att vända skutan.
Som tur är känns Beatrice Ask som rätt kvinna på rätt plats.