Folkpartiledaren Jan Björklund blev hårt pressad i SVT:s partiledarutfrågning i går. Han ställdes till svars för de stora barngrupperna på fritids, höginkomsttagarnas skattesänkningar och sitt gamla krav på att Sverige borde skicka soldater till Irak. Till råga på allt fick han smaka på sin egen medicin och göra ett språktest som avslöjade betydande kunskapsluckor.
Tur för Björklund att han trots detta visade gott humör och skämtade friskt.
Utfrågningen underströk både styrkorna och svagheterna hos folkpartiledaren. Där andra politiker hukar vågar Björklund säga obekväma sanningar. Om Sverige ska kunna locka till sig ledande forskare och andra nyckelpersoner kan vi inte ha världens högsta marginalskatter.
Ett annat exempel är det extrema jämlikhetstänkandet i gymnasieskolan - där alla tvingas läsa in högskolebehörighet - som har lett till att var tredje elev slås ut från de yrkesförberedande programmen. Bättre då att låta dessa skoltrötta elever lära sig ett yrke i stället.
Björklund var vidare föredömligt tydlig när det gällde kärnkraften och vårt engagemang i Afghanistan.
Men grillningen satte också fingret på problemet med Jan Björklund. Under hans ledning har Folkpartiet blivit förbudspartiet framför andra. Lagar och regler ska skärpas och krav ska höjas. Han har blivit ordningsmannen som har tagit som sin uppgift att uppfostra hela svenska folket.
Burkaförbudet i skolan är illustrativt. För en liberal borde den spontana reflexen vara att värna individens frihet i dessa fall. Det rör sig om en handfull kvinnor som kommer från en redan stigmatiserad grupp i samhället. I stället tar Björklund överhetens parti och gör dessutom valfråga av saken trots att Sverigedemokraterna knackar på riksdagens dörr.
Björklund medgav visserligen under intervjun att fördomar är ett problem i det svenska samhället. Men det hör tyvärr till undantagen att han talar om den saken.
För liberaler har det blivit allt svårare att känna igen sig i Folkpartiets politik. "Vem i vår riksdag är minst human? Jan", sjöng komikern Henrik Dorsin. Att det över huvud taget är möjligt att göra satir på det temat borde göra en partiledare för Folkpartiet liberalerna förfärad.
Under Björklunds ledning har intresset för jämställdhet, rasism och diskriminering, miljö, rättssäkerhet och andra mjuka, liberala frågor svalnat betänkligt. I stället har försvarsfrågan och integrationspolitiken lyfts fram tillsammans med skolfrågorna.
Folkpartiet vinner säkert en del nya väljare på den politiken. Men partiet riskerar också att förlora många av sina kärnväljare.
FP borde egentligen ha goda förutsättningar att locka över många av Miljöpartiets nya väljare. Båda partierna är traditionellt starka hos storstadsbor, akademiker och kvinnor. Men om Björklund ska lyckas göra några inbrytningar där får han nog skynda sig. Gårdagens utfrågning rätade bara delvis ut de frågetecken som finns kring hans partiledarskap.
