Greenpeace tar förstås i när man kräver att alla svenska kärnkraftsverk stängs på grund av bristande säkerhet, efter måndagens "stresstest". Greenpeace är inte neutralt vad gäller kärnkraft: man tycker att den är "farlig, onödig och bör avvecklas."

Det betyder dock inte att "stresstestet" kan viftas bort, tvärtom.

På Ringhals lyckades 16 aktivister ta sig in genom ett stängsel och cykla omkring i godan ro innan de lät sig gripas av skyddsvakten. Till Forsmark anlände aktivisterna i stora lastbilar, ur vilka de drog fram stegar.

Att döma av Greenpeace eget filmklipp lyckades aktivisterna forcera två staket. Det första motstånd man stötte på, bestod i en arg kille i röd T-shirt som äntrade en av stegarna.

Enligt Vattenfall, huvudägare till båda kärnkraftverken, fungerade säkerheten "precis som det är tänkt". Det yttre skyddet ska inte vara omöjligt att forcera; det ska vara tidsödande att forcera och ge polis och skyddsvakt tid att ingripa innan någon lyckas ta sig in på skyddsområdet, där driften sker. Det är ett rimligt upplägg.

Men när Lars Grimbeck vid Hallandspolisen säger - timmar efter intrånget - att "vi kan inte utesluta att det finns fler aktivister inne på området och vi måste genomsöka det" - ter sig skyddsinsatsen föga förtroendeingivande.

Hur skulle den meningen låta om man bytte "aktivister" mot "terrorister"?

Och om det hade varit en terrorattack, vad hade då hänt med arga killen i röd T-shirt?

Miljöminister Lena Ek (C) är upprörd och kräver bättre säkerhet.

Déjà vu: för två år sedan blev hennes företrädare, Andreas Carlgren (C), upprörd och krävde bättre säkerhet. Då, i juni 2010, apropå att Greenpeaceaktivister gjort intrång på Forsmark - utklädda till färgglada blommor.

Varför blir regeringen ständigt tagen på sängen?

Lena Eks nu uppblossade oro över kärnkraftssäkerheten har en motsvarighet i Greenpeaces nya rapport, "Riskabla reaktorer". Där varnar man för dålig säkerhetskultur i den trånga svenska kärnkraftsvärlden.

På Strålsäkerhetsmyndigheten, som ska kontrollera kärnkraftverken, har tio av 14 inspektörer ett förflutet i kärnkraftsindustrin. Myndigheten har dessutom parollen "kontroll är bra, förtroende bättre".

Det låter mycket svenskt och mycket naivt.

Kärnkraftsföretagen vill leverera el och tjäna pengar - dessa kortsiktiga mål står helt uppenbart i konflikt med långsiktigt och kostsamt säkerhetsarbete.

Strålsäkerhetsmyndigheten bör givetvis ha parollen "förtroende är bra, kontroll bättre". I synnerhet som säkerhetsaspekten bara blir viktigare ju äldre de trimmade gamla svenska kärnkraftverken blir.

Det är svårt att se hur kampen mot växthuseffekten ska kunna lyckas utan kärnkraft.

Men vänner av kärnkraft bör välkomna Greenpeace som en nyttig Djävulens advokat.

Och regeringen borde på allvar ställa sig frågan: Vad hade hänt om de fredliga aktivisterna varit beväpnade terrorister?