Stockholms stad ska inrätta en "central trygghets- och kvalitetsinspektion för äldreomsorgen". Det tillkännagav finansborgarrådet Sten Nordin (M) och äldreborgarrådet Joakim Larsson (M) på DN Debatt i går.

De styrande har uppenbarligen tagit intryck av Carema-debatten. Det är förstås glädjande. Å andra sidan är de knappast värda applåder för att de äntligen tänker göra det självklara: följa upp kvaliteten i sina verksamheter och kontrollera att privata utförare levererar god vård och omsorg.

Det är faktiskt kommunernas jobb att följa upp kommunal verksamhet. Men det är ingen hemlighet att svenska kommuner har varit lindrigt intresserade av att kontrollera och utvärdera välfärdstjänsternas kvalitet, oberoende av vilken politisk färg de styrande har och oberoende av driftsform.

Många borgerliga politiker tycks ha letts av en nästan religiös tro på att kvalitetshöjning sker automatiskt om bara brukarna får "välja och välja om".

Nu har Moderaterna i Stockholm tydligen övergivit den befängda idén att detta fungerar när brukarna är gamla och sjuka. Grattis till tillnyktringen.

Den nya kontrollenheten i huvudstaden ska bestå av personer med medicinsk kompetens, skriver duon:

"Läkare, geriatriker, sjuksköterskor och demensexperter ska finnas tillgängliga för att vara med vid inspektionerna. Dessa personer ska ha hög kompetens men även medicinsk erfarenhet av att arbeta med äldre människor".

Det sista, erfarenhet, är synnerligen viktigt. Så varför ses inte undersköterskor med äldrevårdserfarenhet som självklara inspektörskandidater?

De har visserligen lägre formell medicinsk kompetens än läkare och sjuksköterskor, men de känner äldreboendets värld i varje tum och utvecklar vad som kallas "det tredje ögat", en genom erfarenhet förvärvad förmåga att läsa av patienters stämningsläge och hälsotillstånd. Den förmågan kan avslöja missförhållanden som inte är uppenbara för de teoretiskt skolade men praktiskt otränade.

Enligt Nordin och Larsson ska anonyma klagomål tas emot. Även klagomål som "inte är av allvarligare karaktär" ska följas upp omgående. Detta löfte låter så ambitiöst att det gränsar till det oseriösa. Om tillsynsenheten ska följa upp varje bagatell och missförstånd mellan personal och frustrerade anhöriga, måste den antingen bli enormt resursstark, eller så kommer den att göra sig känd för sina oändliga travar av dammiga gamla ärenden.

Men hellre hög ambitionsnivå än ingen ambition alls.

Fler kommuner borde tänka i dessa banor. Men kommunala tillsynsenheter räcker inte, andra reformer måste till. Möjligheten att lämna in anonyma klagomål kompenserar inte för privatanställdas brist på meddelandeskydd. Dessutom behövs det definitivt en nationell äldreinspektion, efter skolinspektionens mönster.

Att kommunerna kontrollerar sig själva är bra, men inte nog för att säkra kvaliteten i äldreomsorgen.

"Kommunal tillsyn räcker inte, andra reformer måste till.