Åklagaren yrkade på att Johan Persson och Martin Schibbye skulle dömas till 18,5 års fängelse. Domaren fastställde i går straffet till elva år. Det är naturligtvis inget att jubla över. Persson och Schibbye borde aldrig ha dömts. Deras enda verkliga "brott" är att de haft modet att göra sina jobb som journalister. Att Etiopien vill hålla dem frihetsberövade i över ett decennium för detta är groteskt.
Svenskarna har nu ett svårt beslut att fatta. De har drygt två veckor på sig att överklaga straffet. I vanliga fall vore det självklart att göra det. Men det här är inget vanligt fall. De svenska journalisterna befinner sig i en diktatur, där de blivit politiska slagträn i händerna på regimen. Domen mot dem är en politisk markering. En varning som ska tala om för andra journalister och aktivister vad som händer dem som rotar i diktaturens hemligheter.
Ingenting talar för att Persson och Schibbye skulle få en mer rättvis rättegång i en högre instans. I högsta domstolen gäller samma lagbok, samma drakoniska terrorlagar, som fick dem fällda i första instans.
De svenska journalisternas bästa chans att snabbt bli frigivna är i stället att be om nåd. Det innebär att de måste ta på sig en skuld som inte är deras, genom att erkänna sig skyldiga till terrorbrott. Ett sådant knäfall vore en förlust för rättvisan. Men rättvisan hade ändå aldrig en chans i den här processen.
Bara Johan Persson och Martin Schibbye kan bestämma hur de vill gå vidare. Men oavsett vad de väljer krävs hårda diplomatiska ansträngningar om de snabbt ska kunna friges. Gårdagens dom gjorde att kritiken mot regeringens och UD:s arbete tog ny fart.

Det är oklart vad kritikerna vet om det diplomatiska arbetet som får dem att dra så tvärsäkra slutsatser. De flesta kännare av Etiopien är överens om att Sverige inte hade haft något att vinna på att skälla ut regimen i Addis Abeba, och ingripa i vad man där ser som en legitim rättsprocess. I en bättre värld hade kanske moraliska och demokratiska argument blidkat hårdföra diktaturer. Men verkligheten ser tyvärr inte ut så. Etiopien håller våra medborgare i fångenskap, och har makten över situationen. Regimen borde dock ha ett eget intresse i att svenskarna släpps. Uppmärksamheten kring dess hemligheter i Ogaden-provinsen kommer att bli större för var dag de sitter fängslade.
Men lika mån som regimen är om att slippa negativ uppmärksamhet kring Ogaden, lika mån är den om att framstå som självständig och stolt. Så Sverige måste vara försiktigt med orden. Det enda land som har verklig makt över Etiopien är USA, dess militära sponsor. Att amerikanska UD redan engagerat sig i fallet bådar gott.
De principiella diskussionerna om mänskliga rättigheter och pressfrihet kan föras senare. Nu är det enda viktiga att Johan Persson och Martin Schibbye får komma hem så snabbt som möjligt.