Saabpersonalen lägger ner arbetet och protesterar med "Save Saab"-skyltar i stelfrusna händer. Samtidigt är Maud Olofsson på solsemester i Sydafrika. Tajmningen kunde ha varit bättre.
Ändå är det inte hanteringen av krisen i Trollhättan som Olofsson ska ha kritik för. Där har hon konsekvent drivit en nykter linje och stått emot populistiska tongångar om att staten ska vara snuttefilt åt Saab.
Det är troligt att de borgerliga väljarna tycker att näringsminister Olofsson har agerat helt rätt och unnar henne semestern från Saab, vars nedläggning i praktiken har pågått under en längre tid och är GM:s ansvar.
Men partiet rasar till 3,1 procent i Expressen/Demoskops mätning av en anledning. Listan på misstag kan göras lång.

Till exempel har vargpolitiken internt splittrat partiet under många år. Och den centerpartistiske miljöministern Andreas Carlgren har heller inte lyckats övertyga i den offentliga debatten. Tvärtom har han jagats i medierna i snart två veckor nu. Som representant för ett parti med sin bas på landsbygden borde han visa upp en större trygghet och skicklighet i en sådan fråga. Dessutom påminns man om hur svag Carlgren länge varit i miljödebatten. Reinfeldt har hörts mest, delvis naturligt med tanke på Köpenhamnsmötet, men Carlgrens insatser får ändå betecknas som märkligt osynliga. Inte konstigt att de miljöintresserade attraheras mer av Wetterstrands engagemang. Centerns miljöprofil har börjat blekna.
Samtidigt måste Maud Olofsson ta på sig ett stort ansvar. Hennes hantering av Vattenfall gav ingen guldstjärna direkt. Oppositionen kunde i november och december gång på gång sticka bajonetten i sin borgerliga fiende med läskiga ord som "kolkraft", "kärnkraftsolycka" och "pantsättning".
Bakom det svaga centerstödet finns sannolikt också ett besviket näringsliv, som inte fått de reformer det kanske förväntat sig. Maud Olofsson verkar ibland mer brinna för sitt favoritprojekt med kvinnliga företagsambassadörer än att förbättra villkoren för entreprenörskap i stort. Bäverprat i all ära, dock behövs en dos konkreta åtgärder också.

Med detta sagt måste man tillstå att det är svårt att hävda sig som småparti i en allians. Den moderata dominansen kväver lätt initiativ och profilfrågor från de mindre spelarna. Även Kristdemokraterna ligger risigt till, liksom Vänsterpartiet som inte tycks ha fått någon näring av den rödgröna kompotten.
Och loppet för Centern är långt ifrån kört. Maud Olofsson har imponerat förr. Skickligt har hon förnyat partiet och lotsat fram det till bland annat kärnkraftsuppgörelsen. Stödet för henne internt är mycket stort.
Tiden fram till valet kommer blir tuff med fortsatt krishantering för näringsministern, men än har hon chans att bromsa fallet för Centern.