När arbetsmarknadens parter inte klarade jobbet, blir ansvaret politiskt. Aj, aj, så landade den heta LAS-potatisen åter i Sven Otto Littorins knä.
Krisen med stort K och den varselvåg som sveper över Sverige har bidragit till avtalskraschen. När fackens medlemmar står på kö får att få sparken är det inte lätt att från centralt håll motivera eftergifter till arbetsgivarsidan om LAS, och turordningsregeln om "sist in, först ut."
Nu hävdas det ständigt från fackligt håll att då lagen om anställningsskydd är dispositiv - förhandlingsbar - så sker det ständigt avsteg från turordningslistan.
Det är sant att LAS-reglerna bortförhandlas väldigt ofta. Lika sant är dock att det då kommer som en chock för de anställda som levt i förvissningen om att deras tjänsteår skulle trygga deras anställning.
I bästa fall innebär det att de som avtalas bort och sparkas också kompenseras ekonomiskt. I sämsta fall har de tackat nej till tidigare jobberbjudanden på grund av att de skulle placeras först i en LAS-lista de ändå hamnat i.

En uppmjukning av LAS i utbyte mot schysta och garanterade avgångsvederlag; det borde väl Svenskt Näringsliv ha kunnat ställa upp på?
Möjligen. Men nu är LAS symboliskt lika heligt för LO som skinnvästen för ett mc-gäng.
Och det är just känslan av att ha blivit utsatt för någon skinnknutte förklädd till facklig ombudsman som fått många svenska småföretagare att fundera över sin och företagets framtid.
För vissa fackförbund har definitivt missbrukat sin makt med oproportionerliga stridsåtgärder. Skolbygget i Vaxholm är förstås skräckexemplet och där tvingar EG-domstolen Littorin att skriva om lagen. Men sen har vi Sofia med salladsbaren i Göteborg, Helene med konditoriet i Örebro och Victoria i Kristianstad med Make up Store.

De är bara några av landets småföretagare som tvingats teckna kollektivavtal när facken plockat fram det tunga artilleriet i form av blockader.
Sven Otto Littorin kommer nu med en papegojas envishet fortsätta sin predikan om att sådana här oproportionerliga konfliktåtgärder är ett ansvar för arbetsmarknadens parter. Men detta är liktydigt med att acceptera den akuta risken för framtida fackliga övergrepp.
Små familjeföretag får enligt arbetsrätten inte sättas i blockad. Det skyddet från fackets torpeder borde även omfatta resten av Sveriges mindre småföretagare.
Lås in papegojan och lagstifta, Littorin.