Bakgrunden är numera välkänd.

I februari i år intar den ryska gruppen Pussy Riot Kristi Frälsarkatedralen i centrala Moskva.

"Virgin Mary, Mother of God, put Putin away", sjunger de, innan de avbryts och eskorteras ut ur lokalen. " Put Putin away, put Putin away."

Vad ingen av de inblandade vet är att aktionen, ett försök att synliggöra relationen mellan president Vladimir Putin och den rysk-ortodoxa kyrkan, inom kort kommer bli föremål för internationell storpolitik.

Två veckor efter händelsen arresteras tre av medlemmarna i Pussy Riot, anklagade för huliganism.

Åtalet mot gruppen har med rätta väckt anstöt världen över.

I Internationella medier riktas återigen strålkastarljuset mot Vladimir Putin och de övergrepp mot mänskliga fri- och rättigheter som äger rum under hans styre i Moskva. Människorättsaktivister har protesterat mot arresteringen. Artister som Madonna, Red Hot Chili Peppers och Patti Smith har uttryckt sitt stöd för de åtalade kvinnorna.

Rättegången mot Pussy Riot är ytterst en rättegång där ett av demokratins själva kärnvärden - yttrandefriheten - står i centrum.

Men en fullständig bild av vad som utspelade sig i Kristi Frälsarkatedral i februari i år kräver också att man sätter Pussy Riot i ett musikhistoriskt perspektiv.

Som artister är de djupt påverkade av den så kallade Riot Grrrl-rörelsen, en feministisk och underjordisk musikrörelse som föddes i Washington under mitten av 90-talet.

I slutet av 70-talet förändrade punken förutsättningarna för en hel generation kreativa människor i Storbritannien och USA.

Men också punken, systemkritisk till sin natur, dominerades med enstaka undantag av män.

Banden som förknippades med Riot Grrrl, däribland Bikini Kill, Huggy Bear och Le Tigre, föddes ur ett missnöje med musikvärldens manliga hegemoni och kombinerade punkrockens intensitet med performancekonst och politisk aktivism.

Rörelsens slogan: "Do it, do it, do it now!"

I en intervju med dagstidningen St. Petersburg Times, publicerad före arresteringen i februari, medger Pussy Riot de gemensamma beröringspunkterna med Riot Grrrl-rörelsen, men är samtidigt noga med att framhålla skillnaderna.

"Där de banden uppträdde på specifika spelställen, är våra konserter icke-sanktionerade. Riot Grrrl-rörelsen var överhuvudtaget nära kopplad till västerländska kulturella institutioner, som saknar motsvarighet i Ryssland."

Vad Pussy Riot gjorde i Kristi Frälsarkatedralen i Moskva i februari i år var att ta de yttersta konsekvenserna av Riot Grrrl-rörelsens anti-auktoritära utgångspunkt.

Att ställa sig på scen i Europa eller USA och kritisera en maktfullkomlig överhet är en sak.

Skivförsäljningen kan dala, radiostationer kan bojkotta, publiken kan svika.

Att göra detsamma i Ryssland, och andra länder där repressiv lagstiftning gång efter annan används för att tysta oppositionella röster, är att riskera någonting annat och betydligt mer grundläggande än så.

Om Pussy Riot befinns skyldiga till det brott de står anklagade för kommer de av förklarliga skäl inte uppträda i Ryssland inom en överskådlig framtid.

Det bör i så fall inte heller svenska artister göra, förutsatt att de ser solidaritet som någonting mer än bara ett slagord.