En ny studie konstaterar att vi lättare glömmer bort information om vi vet att den finns tillgänglig på nätet. Och den inflytelserike teknikskribenten Nicholas G Carr menar att internet är en enda stor distraktion som försämrar vår koncentrations- och reflektionsförmåga.
Men hoppet om att nätet ska bli ett kraftfullt inlärningsverktyg lever. Det låter bra när skolsystem världen över plöjer ner enorma summor i "den nya tekniken".
På marken blir resultatet sällan lika sexigt: Hade du någon nytta av datakörkortet som data- och slöjdläraren utfärdade i mellanstadiet?
Man får förstå förhoppningarna på IT-läromedel, om alternativet är katederundervisning riktad mot medianeleven. Men du måste stå på en tillräckligt hög kunskapsgrund för att få överblick i faktadjungeln.
På så vis har nätet indirekt bidragit till nedgraderingen av kunskap i en skola där elever uppmuntras in absurdum att själva leta information; det har blivit en ursäkt för lärare att inte göra sitt jobb.
Men det kanske börjar ändra sig. I så fall är det tack vare nytänkande personer som Salman Khan.
För några år sedan försökte Kahn, som har flera examina från Harvard och MIT, lära ut matte till sina kusiner i andra delar av USA. När de inte kunde prata i telefon spelade han in korta videolektioner med exempel och ekvationer gjorda i ritprogrammet MS Paint.

Det visade sig att kusinerna föredrog videoversionen: då kunde de gå igenom materialet hur många gånger de ville utan att behöva skämmas för att de inte fattade direkt.
Kahn programmerade in automatiska frågor i videoklippen - med tillräckligt många rätta svar gick kusinerna vidare till svårare nivåer. Eleverna blev fler: snart började miljontals människor i alla åldrar ta del av snuttarna på Youtube.
Kahn grundade den ideella organisationen Khan Academy som fick donationer från Bill & Melinda Gates Foundation och Google. I dag finns över 2 400 tiominuterssnuttar där Khan med en god portion humor förklarar grunderna i matte, fysik, ekonomi och en uppsjö andra ämnen. Kontrasten mot vanliga, torra inlärningsprogram är stor.
Förra året började Khan Academy användas på försök i några skoldistrikt i USA. Det tänkta komplementet verkar ha ställt lärostrukturen i klassrummet på huvudet. Eleverna får Khans föreläsningar som läxor och ägnar lektionerna åt att lösa hans problem. Via sin egen dator följer läraren elevernas framsteg och misslyckanden, och kan ge individualiserad hjälp i stället för att lägga all tid på katederpredikan.

De svagare eleverna presterar bättre, men duktiga elever som tidigare dåsat av i det låga tempot drar plötsligt ifrån sina klasskamrater. Det illustrerar på ett sätt skolans begränsningar: att dela upp elever i klasser utifrån ålder blir märkligt när vissa tioåringar upptäcker att de behärskar inverterad trigonometri.
Kahn säger dock att han inte vill ändra på hur institutioner lär ut, utan på hur människor lär sig, vare sig det är skolbarn eller vuxna människor i Brasilien som försöker utbilda sig hemifrån.
Kommer svenska skolor pröva något liknande? Lyckligtvis behöver inte elever vänta på att det ska hända. Allt finns ju redan där, på internet.
ledarskribent