Förutsägelser. Bokstavligt talat. På sin facebooksida satte han "en månadslön på att det är islamister. Med OB-tillägg". Som vi alla vet hade han fel.
Braw tänker dock inte följa partikamraten Mats Odells uppmaning, och skänka den satsade summan till välgörenhet.

Det borde han göra , om han ändå ska bli ihågkommen som killen som satsade pengar på ett terrordåd borde han ha intresse av att få in lite förmildrande omständigheter i den annars föga smickrande berättelsen.
Att det inte är populärt att spela om terror framkom med all önskvärd tydlighet 2003, då Pentagons projekt Policy Analysis Market måste läggas ner innan det ens hade börjat.
Det blev ett ramaskri när det framkom att PAM höll på med något som kom att stämplas som "terrorism betting markets".

Det har sagts att det var Pentagons sämsta idé någonsin , som kunde ha fungerat.
Tanken var följande: Opinionsundersökningar är opålitliga eftersom folk ljuger oftare än man skulle kunna tro, men om en vadslagningssajt erbjuder fel odds så har andra all anledning att anta vadet, och samtidigt tillhandahålla mer sanningsenlig information.

Av denna anledning har vadslagningssidor på nätet visat sig slå experterna vad gäller att förutsäga valresultat, vädret, ja - till och med Oscarvinnare.
I en byråkratisk organisation som Pentagon var tanken dessutom att dessa förutsägelsemarknader skulle möjliggöra för välinformerade personer att gå runt hierarkier på ett smidigt sätt.

PAM hade etablerat förutsägelsemarknader för åtta länder i Mellanöstern, och de flesta av vaden var till för att förutsäga utvecklingen för valutakurser, arbetslöshet, turistmönster och annat torrt.
Och så, alltså, ett litet fåtal som skulle handla om krig och terrordåd - att "handla med döden", som den demokratiske senatorn Tom Daschle måttfullt uttryckte det, trots att man högst fick satsa 100 dollar.
Detta blev projektets fall. Paradoxalt nog, med tanke på att syftet var att använda förutsägelserna för att förbättra säkerhetsläget.

Idén om förutsägelsemarknader lever emellertid, även om ingen tror att de är perfekta.
Många följde oddsen på vadslagningssidor inför valet 2010 med samma intresse som de följde opinionsundersökningar.
Och ett nytt stort projekt vid University of Berkeley går ut på att jämföra för- utsägelsemarknader med andra metoder att förutsäga framtiden.
Men vadslagningar fyller även andra funktioner. Som när ekonomen Julian Simon inte höll med biologen Paul Ehrlich om att befolkningsökningen skulle leda till att råvarupriserna sköt i höjden. 1980 slog de vad om den tioåriga prisutvecklingen på fem metaller som Ehrlich fick välja.

Ehrlich trodde att samtliga priser skulle stiga, Simon att samtliga skulle sjunka. Ehrlich hade fel, och måste 1990 betala 567 dollar till Simon.
Den som slår vad samtidigt som han siar om framtiden gör ett åtagande, det blir svårare att slingra sig när omvärlden faktiskt får ett kvitto på om förutsägelserna är korrekta eller inte.

I en värld som myllrar av tvärsäkra uttalanden kanske det behövs någon som säger "Ska vi slå vad?" lite oftare. Sen finns det så klart de som inte borde slå vad alls.